Det gick väldigt mycket bättre med Caprise idag. Började med att longera av henne och då fick jag upp henne i både trav och galopp vilket jag inte fick igår, framsteg! Satte ner foten idag och puschad henne mer i longeringen än vad jag gjort innan. Hon verkade i alla fall fatta vinken och slutade stanna efter tre steg och försöka gå in. Stigbyglarna som slog i sidorna reagerade hon inte alls på heller. 

När hon slappnade av i båda varven i longeringen så stod jag bara bredvid henne, smällde lite med stigläderna, flapprade med kåporna på sadeln och svängde på stigbygeln så den slog henne lite lätt i sidan. Hon slappnade av helt efter ett tag och då kom E fram och höll henne medan jag skulle testa att hänga på henne. Gör så att jag först lägger mig över sadeln så gott jag kan, drar sen lite i stigbygeln så det blir lite tyngd ner, därefter sätter jag en fot i stigbygeln och lägger mig över sadeln. 

Caprise stod nästan och sov när vi började, men när hon fattade vad vi skulle göra tog hon helt lugnt två-tre steg åt sidan. Jag gick efter med pallen. Så höll vi nog på i en kvart. I slutet så höll jag kvar i stigbygeln så när hon gått en bit så släppte jag den så hon fick den i sidan, på så sätt vande hon sig lite mer vid de där läskiga stigbyglarna som slår i sidan och att man helt får skylla sig själv om hon går iväg när ryttaren har ena foten i stigbygeln så den inte hänger med resten av hästen direkt. Efter ca en kvart gav hon upp , stod still så jag kunde hoppa upp, hänga på henne och sen glida ner igen. Klapp och beröm!

Det var en väldigt trött häst som stod i stallgången sen. Hjärnkontoret snurrar nog ordentligt! 

Jag är dock väldigt nöjd med henne för hon stressade inte upp sig mer än i början av longeringen, därefter var hon lugn och eftertänksam. Hon är bara väldigt envis och måste testa för att se vad som händer. Tur jag är envisare då!

Fotograferade E och Glenn på ängen igår. Vilket underbart ekipage! M och Junior hängde med och fastnade också på några bilder. De två passar också jätte bra tillsammans och med lite mer träning och muskler och så kommer Junior bli megafin!

E på Glenn

M på Junior

Lite smakprov. Det var perfekt väder, och väldigt fina ekipage så kunde inte bli annat än underbara bilder!

Igår var en väldigt omtumlande dag. Men mycket olika känslor, sorg blandat med enorm glädje. Jag är fortfarande helt psykiskt slut. Det tror jag även de andra i stallet är. 

Jag brukar alltid försöka att tänka att de kommer något positivt ur det negativa och det gjorde det också. Queenie försvann i förgår vilket jag fick reda på igår, och min bästa vän och stallkamrat fick äntligen hem sin egna häst efter att ha letat i snart ett år igår. Den enorma glädjen för min väns skull och sorgen för min lilla ponny. 

Inte nog med det så åkte jag i backen så kroppen var inte särskilt glad på mig. Självklart kan jag inte sluta fundera på vad jag har gjort fel. Har jag gått för fort fram, har jag missat någon del? 

Jag tror att det hade hänt oavsett vad. Det viktigaste jag har lärt mig från Queenie är lyssna på min magkänsla och den säger åt mig att jag gjort allt rätt. Det tar bara lite längre tid och jag får tänka om lite. Vilket är helt normalt för vägen till framgång går aldrig spikrakt!

Om några månader kommer jag stå och skaka huvudet åt på mig själv över att jag tvekade. 

Idag har jag haft Caprise i två veckor och tre dagar. Det är inte länge alls och jag tycker vi har kommit väldigt långt på kort tid. Man får ha i åtanke att vi faktiskt inte känner varandra. 

Jag har idag suttit på henne för sjätte gången idag. Det gick väldigt bra i början, hon var lugn och avslappnad. Vi skrittade ett varv (ett varv innebär en lite volt på sammanlagd ca 20 steg). Hon var lugn och avslappnad och gick fram utan att tveka. Vi sa att det gick bra och skulle bara låta henne skritta några steg till sen skulle jag hoppa av så fick det räcka där för idag. Men när vi skulle sätta igång henne igen så får hon ett frispel och börjar bocka och hoppa. Jag har bra balans och kan hålla mig kvar ganska bra men där hade jag inte en chans. Jag vet inte om det var mina skänklar, att Natello försvann in i stallet, sadelgjorden eller något annat men av åkte gjorde jag i alla fall. 

Stallägaren stod bredvid och såg allt. Hon tog över E:s bit av att led Caprise då hon skrämde E ganska bra. Jag och stallägaren kom fram till att jag skulle longera henne och ville hon hoppa rundor mer så kunde hon göra det på lina utan ryttare på ryggen. Jag longerade henne men icke, hon bara skrittade på utan några problem.

I vilket fall som helst så var jag ju tvungen att komma upp och i alla fall hänga på henne igen så vi avslutade på ett bra sätt. Hon var rätt spänd men vi tog det lugnt, jag ställde mig på pallen, klappade henne på rumpan och halsen, skakade och drog i sadeln, tills hon var avslappnad nog, ställde mig i stigbygeln och la på lite tyngd, då tog hon ett steg undan vilket gjorde att jag var tvungen att hoppa ner från pallen. Självklart gjorde det henne mer spänd men vi höll på så till hon var avslappnad och jag kunde hänga över ryggen och glida ner på pallen i lugn och ro utan att hon spände sig eller tog ett steg åt sidan. 

Trots att jag åkte i backen så kändes det bra på något sätt, för ju mer som händer desto mer lär jag känna henne. Jag lär mig att tolka hennes signaler och försöker tackla problemet på ett annat sätt som hon är mer bekväm med. 

Det viktigaste med hästar och speciellt unghästar är att inte gå vidare till nästa steg fören man är bekväm och kan det steget man jobbar på. Unghästar är väldigt roliga på det sättet att ena dagen förstår de allting men nästa dag förstår det absolut ingenting! Caprise var nog på den andra varianten idag. 

Jag ska börja longera av henne lite innan var gång jag ska upp på henne, på så sätt kan hon få hoppa av sitt obehag och eventuell överskottsenergi utan onödiga risker. Det finns absolut ingen anledning att stressa och ska vi jobba med detta steget i en månad för att hon ska känna sig bekväm, och förstå vad det är vi håller på med, så får det ta den tiden.