Jag har velat lite fram och tillbaka men känner att jag inte är helt nöjd med Bloggplatsen så ska börja flytta över alla inlägg till Wordpress istället. Jag har haft wordpress innan och trivs bättre med den, där finns mer valmöjligheter och man kan göra bloggen mer personlig. 

Jag kommer i fortsättningen skriva på den andra bloggen och här har ni adressen till den http://kjanermark.wordpress.com/. När jag är helt klar med att flytta över inlägg så kommer jag ta bort denna helt och hållet. 

2014 började väldigt bra för mig men slutade med väldigt blandade känslor. Jag förlorade min finaste vän Queenie, men jag fick ändå en underbar tid med henne och lärde mig massor under våren och sommaren. Jag var i Grekland i nästan 6 veckor och fick se och göra massor, träffade otroligt många människor från hela världen och det var bara så himla roligt. På hösten började jag plugga igen, historia och matte. Det gick överförväntan bra, så pass att jag bestämde mig för att hoppa på en utbildning nu i Januari. Jag är utbildad djurvårdare men ska nu lägga om och utbilda mig till undersköterska. 1 och 1/2 år. Jag måste erkänna att det är lite skräckblandad förtjusning med denna utbildningen och yrket. Kommer jag klara av det? Vad jag gör jag om jag känner att jag inte fixar det? 

Men man får se det så att man kan inget perfekt från början. Jag tror det är ett jobb man växer i, man lär sig att klara av det och man lär sig hur man ska hantera nya situationer som uppstår. Tanken är ju inte heller att jag ska stanna kvar och alltid jobba som undersköterska men det är en bra början i alla fall. 

Så mitt 2015 kommer framförallt bestå av plugg. Hästen och plugg är väl ungefär det jag kommer hinna med. Caprise kommer flytta redan den 18 januari. Från början hade jag inte tänkt flytta henne fören runt februari-mars, jag var dock väldigt nervös för hur jag skulle klara skolan och häst samtidigt så länge. Men det fixade sig så jag skulle bara ha kvar henne i Säby i två veckor efter utbildningen började och det vet jag att jag skulle klara av. Dessutom var mina stallkamrater så snälla att de kunde ta ut och lunch också tog jag alla in. Men så skrev Alexandra idag att de kunde hjälpa mig att flytta hästen och att jag kan flytta dit henne redan den 18. Perfekt, dagen innan skolan börjar. Kan ju verkligen inte bli bättre! 

Jag tror som sagt att Caprise kommer trivas superbra i Saxtorp och framförallt kommer hon ha stora hagar att röra sig i. Just nu är hon som en liten energibomb som försöker springa rundor och busa i den leran vi har nu men det går ju inte så bra. Fina ben och rumpmuskler har hon fått i alla fall! 

2014 har gett mig jätte mycket både positivt och negativt men jag hoppas att 2015 blir ännu bättre. Om inte annat så ska jag göra allt jag kan så att det blir så bra som möjligt! 

Snöööö, äntligen snööööö och minusgrader! Det räcker med lite snö så det lyser upp så blir man, eller i alla fall jag på mycket bättre humör. Och minusgrader så hagen fryser så man slipper all denna lera. Leran och regnet har verkligen tryckt ner humöret så långt ner i botten som det bara går. Det enda jag blir lite nervös över nu är att hästarna ska skada sig när det är så hårt och knutigt, men de tar det (oftast) väldigt försiktigt och snart har dom förhoppningsvis trampat den hyfsat jämn. Om det håller sig till minusgrader det vill säga. 

Men om en månad är det inte ett problem man behöver oroa sig över för då flyttar jag Caprise till Saxtorp, slutet av Januari eller början på Februai. Det är fortfarande lite som ska lösas, framförallt ska jag få mina pengar först haha, sen ska höet transporteras och sist men inte minst hästen och alla saker. Dock tror jag hästen är det minsta problemet, hon ska ju inte vara svårlastad och har inga problem med att åka transport. Skönt med lättlastad häst! Men alla problem är till för att lösas och det löser sig så småningom. 

Det har varit lite osäkert när jag har kunnat flytta henne för kan inte lämna Natello helt ensam i stallet. Men det problemet löste sig själv genom att M har köpt häst. En 13 årig, fd travare som kommer imorgon. Ska bli väldigt kul och hoppas det kommer gå bra för dom tillsammans! Så nu slipper jag oroa mig över att jag behöver ta en massa utsläpp. De två veckor jag står kvar i Säby har vi gjort så att J och M tar ut och lunch medan jag tar alla insläpp. Enkelt och jag slipper stressa till och från stall och skola. 

Köpte lite saker av E idag. Ett svart ridtäcke (vattentätt), royalblåa lindor (helt nya), en svart martingal och ett scourierbett. Fick även testa att brunt fleece som satt perfekt på henne som jag även ska köpa. Så nu har vi uppdaterat garderoben lite till med nödvändiga saker. Känns lite bättre nu att jag har en martingal till henne så kan hon inte dra upp huvudet så högt och förhoppningsvis så kommer hon inte så högt om hon skulle få flipp mitt i allt ihop. Man vet ju aldrig med den damen.

Scourierbettet hoppas jag hon kan trivas bättre med. Hon har tjafsat en del med de tredelade jag har nu och verkar inte riktigt trivas med dom. Scourier som jag har förstått det ska verka att det liggermer stilla i munnen och trycker även på sidan av huvudet (svårt att förklara). Det är absolut starkare än ett vanligt tredelat men jag anser inte att betten är starkare än vad handen är och jag vet själv att jag är väldigt mjuk och vill inte behöva använda tyglarna så mycket. Skulle hon absolut inte trivas på det så är det ju bara att sälja vidare och testa något annat. 

 
Lilla Caprise med nya ridtäcket och martingalen =)

Är så trött på hösten och vintern så vill bara spy på allt! Nu blåser det i princip storm igen. Stallägaren sa att det ska bli storm på måndag igen, upp till 25 s/m. Det är svinkallt ute och verkligen inte roligt att vara ute. Man drar sig för att bara hämta in hästen från hagen. Ush nä ska inte gnälla så mycket haha...

Gick en kort runda med hästarna idag. Bara precis runt byn. Försökte hinna mellan skurarna, vilket vi för första gången faktiskt gjorde också. Caprise började med att flippa, jag hann stoppa henne tre gånger från att flyga i luften men när det kom en bil körande i typ 70 bakom oss så blev hon...inte rädd direkt utan mer förbannad så hon sparka backut och var bara en halvmeter från att träffa bilen. Jävla tur att hon inte träffade men sen samtidigt så känner jag lite att bilföraren förmodligen hade behövt det för att lära sig att det inte går att köra förbi hästar i full 190. 

Efter det var hon spänd men inget luftflygande i alla fall. Hon lugnade ner sig när vi kommit igenom byn och sen var hon gamla vanliga Caprise igen som hellre går och luktar på marken än kollar stjärnorna. Hade sadlat henne och allt så var lte sugen på att hoppa upp och skritta henne tillbaka. Men eftersom hon har varit som hon varit den senaste tiden och det blåste rätt rejält så kändes det som en onödig risk. Bättre jag hoppar upp imorgon när J tömkör Natello istället. Nu skrittade hon honom barbacka så skulle det vara något så hade vi förmodligen båda flugit ganska rejält och det känns lite onödigt. 

Hittade ett par benskydd på rea igår när vi var och köpte nytt luzern så Caprise fick dom som tidig julklapp av mormor. Idag var preimärturen och hon var jätte fin i dom. Vill ju gärna kunna skydda frambenen i alla fall när hon flapprar rundor. Så lätt att hon sparkar sig själv. Känns dock så konstigt att all utrustning är så stor, är van vid ponnysaker, nu ska man helt plötsligt ha full i allt. 

   

Var inom Ö&B med och hittade perfekta mat och vattenskålar till Snäckan. Käpte likadana till Ozzy fast en svart och en grå istället till Ozzy från Snäckan. 

 

Så nu har båda djuren fått julklappar <3

Nu har både Glenn och Junior åkt hem till sina ägare så det är bara Caprise och Natello kvar i stallet. Så himla tomt utan dom två nu. Vi har turen dock att M och hennes föräldrar fortsätter hjälpa oss att ta ut, in och luncha. Det underlättar så himla mycket annars hade jag och J kunnat bo ute i stallet var dag haha. 

LIte positiva nyheter är att jag har varit uppe och skrittat på Caprise två gånger nu. Första gången var ute när J tömkörde Natello. Hon skötte sig verkligen exemplariskt och verkade tycka det var himla roligt. Jag hade velat komma igång och skritta ut lite mer, minst två gånger i veckan, men för att det ska gå så behöver jag en trygg häst att ha med och den enda vi har att tillgå är Natello, tyvärr är han långt ifrån trygg. Eller trygg är han men han har så himla mycket energi och han och J håller fortfarande på att lära känna varandra. Så vi får fortsätta mer på marken med tömkörning osv ett tag till helt enkelt. 

Just nu har hon så mycket energi och har blivit helt nipprig och på tårna av stormen så det går knappt att leda henne utan att hon far i luften haha. Som tur är så är hon väldigt mån om att inte skada en, problemet är bara att hon inte riktigt har koll på sina ben alltid. Men på tisdag hoppas jag att jag kan ta henne till paddocken och longera av henne så vi kan komma igång lite nu igen efter denna stormveckan. 

Snart julafton igen och det är full rulle som vanligt. Jag började min ryggrehabilitering för en vecka sedan och det har redan gjort stor skillnad. Idag kom första bakslaget, muskeln höger om nacken krampade och sen gick det ner i mitten av ryggen och vägrade släppa. Men fick testa mycket olika tekniker som gjorde att det släppte mycket fortare än det brukar göra. Redan när jag kom hem var det nästan helt borta, vilken lycka! Annars brukar jag kunna gå med det i en vecka minst innan det släpper. 

Det är en väldigt trevlig grupp jag hamnat i, alla är lätta att prata med och vi kan ha roligt åt varandra utan att någon är elak på något sätt. Sjukgymnasterna och också väldigt förstående och hjälpsamma, självklart ska de vara det eftersom det är deras jobb. Men till skillnad från andra sjukgymnaster jag mött (och det är mååånga genom åren) så förstår det på ett sätt som jag inte är van vid. Annars har jag alltid bara fått höra att jag är för ung för att ha ont och fått några rörelser som jag ska göra i princip. För det hjälper ju liksom. Så nä, jag har goda förhoppningar på att jag kommer vara en "ny" människa efter dessa fem månaderna!

Det går otroligt bra med Caprise nu! Hon är fortfarande lite trotsig och försöker hitta olika sätt att skrämma en för att se vad hon kommer undan med, dock går det inte så bra för henne så hon slutar alltid efter att ha testat en gång. Hon la sig i stallgången häromdagen när jag tog upp hoven och skulle torka av den så Julia kunde tjära den. Hon la all tyngd på det benet samtidigt som hon tog ett steg fram med motsatt bakben, så jag släppte för inte en chans att jag skulle kunna hålla kvar. Så hennes knä fick sig en rejäl smäll för ho var inte beredd på att jag skulle släppa. Hon blev inte halt, varm eller svullen tack och lov. Blev lite nervös där ett tag. Sen skulle hon göra samma sak dagen efter men kom på sig mitt i allt och slutade. Så förhoppningsvis lärde hon sig att det inte var det smartaste att göra. 

Inridningen går verkligen framåt. Följde med Julia och Natello ut en korta runda häromdagen, efter halva vägen bestämde jag mig för att hoppa upp och testa att skritta henne lite. Vi skrittade ungefär 20-25 m. Hon var väldigt osäker i början men det släppte mer och mer och den sista biten gick hon jätte bra, hon lyssnade också mycket bättre när jag styrde henne ute än i paddocken. Mycket för att hon fick sin egen framåtbjudning. Julia hoppade av halva biten och gick bredvid för säkerhetsskull. Så himla glad att det gick så bra! Och Caprise var lagom nöjd med sig själv! Så ska nog göra så i fortsättningen, hon tycker det är mycket roligare att komma ut än att vi ska vara i paddocken och tragga var gång. Korta sträckor i början sen öka och öka. 

Vi fick dessutom hem nytt hösilage igår så nu ska jag höja till 16 kg om dagen till henne. Och eftersom Glenn åker hem till sin ägare imorgon så kommer vi flytta ihop Natello och Caprise. De kommer för det första mycket bättre överens, de äter i samma takt och de leker tillsammans. Vi ska höja rejält till dom två ute och då kan inte Junior gå med dom för han kommer äta upp hälften och han ska verkligen inte ha mer mat än det han får nu för han är fet så det räcker, sen ska hon gå över på torrhö också. Så våra två kommer få sammanlagt 16 kg hö ute uppdelat på två omgångar. Tror det kommer bli perfekt! Så stackars Junior får gå själv tills Emmas nya häst kommer i Januari. 

Det har varit en tråkig period nu med dåligt väder, mycket plugg och förkylning. Som tur är så har Caprise vuxit så mycket så harinte kunnat göra så mycket med henne ändå. Har ryktat, myst, longerat och tömkört en del istället. Hon har trotsat en del och testat gränserna med mig, vi har nu fått det överstökat och båda har fått klart för sig vem som bestämmer och var gränserna går. Däremot har jag förstått att hon testar de andra en del nu också, tror inte det går så bra för henne heller med tanke på att vi alla kräver samma av hästarna vid in och ut och fodringar.

Nu märks det att växten har stannat av ett tag för hon har en helt annan energi och är mycket mer alert. Så J hjälpte mig med henne idag. Började först med att longera av henne, vilket hon gjorde bra av sig själv (som sagt en helt annan energi och vilja till att jobba nu). Därefter höll J henne medan jag hoppade bredvid henne, hängde i sadeln osv bara för att se så att det fortfarande är OK så vi akn gå vidare till nästa steg. Hoppade upp på henne och hängde på henne med J ledde henne ett varv i paddocken. Inga problem överhuvudtaget tyckte jag. Satte mig därefter ordentligt på henne, hon tycker fortfarande det är lite obehagligt när jag kommer över en viss höjd på henne men hon slappnade av nästan direkt igen. J fortsatte leda oss till jag insåg att jag jag behövde korta lädret på den sidan som jag hoppade upp på. Stannade henne så jag fick gjort det. Hon är rätt van vid att jag rör mig i sadeln när vi står still då jag tycker det är viktigt att man ska kunna stanna hästen och fixa läder, sadelgjord osv utan att hästen blir spänd eller orolig. Därefter skrittade vi två varv i paddocken och mellan varvev gick hon väldigt avslappnat med huvudet nere i marken i princip, ser det som ett gott tecken. Vi nöjde oss med två varv eftersom det gick så bra.

J hörde av sig och berättade att Caprise hade varit väldigt trött vid insläppet. Det är inte lätt att vara liten. Hon är en riktig tänkare och jag har förmodligen stått i hagen och funderat över vad vi gick igenom idag. Ska göra samma sak imorgon och sen får hon vila någon dag. Får ta tillfället i akt på helgen när båda är lediga så vi hinner göra det när det är ljust.

Det känns som att det är något som har lossnat för oss båda nu efter trotsen. Vi ät mer säkra på var vi har varandra och båda är mer avslappnade när vi jobbar. Jag är oavsett otroligt nöjd med henne! <3

Caprise har kommit in i riktig trotsålder nu. Hon ska testa gränserna med allt man gör, lyssnar inte och är allmänt dryg. Dock är hon inte svår för det räcker oftast med en tillrättavisning så är hon snäll och sköter sig sen. Framförallt så har hon börjat med att lägga bak öronen och vara hotfull när man ska ge dom mat, hon gör absolut ingenting. Det är bara för att skrämmas, och förmodligen har hon lyckats skrämma någon och det är därför hon har börjat med det. Men det räcker med att man flyttar på henne och liksom "tar plats" för att hon ska backa och sluta. 

Tömkörningen igår var väldigt intressant, hon skulle inte göra något jag bad om utan bara snurrade rundor och backade. Tillslut stegrade hon och trillade baklänges, tack och lov var paddocken genomblöt och jätte mjuk så hon skadade inte sig men hjärtat satt i halsgropen kan jag säga. Efter det lugnade hon ner sig och skötte sig exemplariskt! Riktigt riktigt nöjd med henne! Började med lite serpentiner, volter och "åttor". Hon har börjat gå på ordentligt och få riktigt med framåtbjudning, det är roligt! Jag är bara otroligt glad att hon inte skadade sig, kände igenom rygg och kollade munnen men kunde inte se något och hon ömmade inte när jag kände igenom henne. 

Sen en annan rolig sak är ju att alla hästarna i stallet har fått röta. Superkul...eller inte. Caprise har som värst på höger fram sen har hon lite grann på vänster bak. Men hon har änsålänge minst av alla, helst ska hon ju inte ha alls. Så bara att börja behandla det med och se glad ut...