Som rubriken säger, "Inget sto och definitivt ingen skimmel!", så sa jag när jag började leta ny foderhäst. Ville helst ha en valack denna gången och jag orkar inte med en skimmel till, hade Silver för några år sedan och det räckte gott och väl. Men det blev ett sto och det gör inte mig något för hon är inte så typiskt stoig och sen mörkbrun, perfekt! Ägaren sa på skämt att ja hon kanske blir skimmel sen, när hon lämnade Caprise. Men nu när hon har fällt sommarpälsen och sat vinterpälsen så har halva hästen blivit ljusbrun?! Nog för att de kan bli solblekta på sommaren och sen brukar de bli mörkare när de sätter vinterpälsen, men inte Caprise. Så det verkar som att det finns risk för att hon blir skimmel trots allt, typiskt min tur. 

Men ska jag ha en skimmel så är jag glad att det är Caprise. Hon hade kunnat komma i vilken form och storlek som helst, jag hade fastnat lika mycket för henne ändå. Hon är bara det bästa som har hänt mig helt enkelt, hon och lilla Snäckan <3 

Vi släppte Caprise och Natello i paddocken häromdagen samt satt upp ett litet hinder. Caprise tyckte det var så galet roligt att busa och stackars Natello försökte hänga på så gott det gick. De två tävlar gärna och Caprise brukar alltid dra förbi honom, vilket gör han lite förbannad. Men istället för att gå upp i galopp så bara ökar han traven den nöten. Han har inte hoppat på flera år (=behöver träna upp tekniken men den finns där) samt har lite svårt för att länga traven, det positiva är då att han tränar på det själv lös. Det negativa är att han hade så mycket träningsvärk dagen efter att han knappt kunde gå. 

Jag testade arnika på Caprise efter de busat i paddocken för att se om det kunde motverka lite träningsvärk och det verkar det ha gjort. Hon var inte alls lika sur, trött och seg dagen efter utan nästan helt som vanligt. Så det är definitivt något jag kommer använda när hon gått lite hårdare. Hon har lite muskelknutor också, speciellt på halsen så perfekt att använda det till massagen. 

Fotade dom i paddocken så tänkte lägga upp lite bilder från det. Men måste dock säga att jag vet om att hon är smal, skulle själv vilja säga att hon är mager. Men hon växer otroligt mycket nu och det tar jätte mycket på henne. Hon får massor av mat och allt hon kan tänkas behöva så ingen behöver komma med synpunkter angående det. Jag är fullt medveten om det och gör vad jag kan för att hålla henne i hull. 

Så här kommer en bildbomb!

           

Det syns när hon springer lös i paddocken att hon inte riktigt har koll på sina ben. Kroppen har liksom

vuxit ifrån henne haha. 

Dom är så goa mot varanda!

Färdkost!

Men usch så läskigt!

Natello kan han också, bara det att han oftast valde att springa förbi det i vänster varv för att se vända i hörnan och hoppa det i höger varv istället. Knäpphäst!

Hoppa kan hon när hon väl förstår att hon ska lyfta på fötterna och att hindret inte äter upp henne. 

Måste först och främst bara berätta om hur otroligt fin Snäckan har blivit sen vi gick över på barf till henne. Innan gick hon på royal canin vilket jag bara hört bra om. Men Snäckan tålde verkligen inte det, hon var väldigt uppblåst, fick extrem klåda över hela kroppen (speciellt framtassarna), riniga ögon, orkade ingenting och väldigt orolig. 

Nu har vi gett henne Mush Vaisto köttbullarna några veckor och vilket skillnad det är på henne. Hon har fått jätte fin figur, kliar och tvättar sig knappt alls längre och har en helt annan ork. Hon springer och busar väldigt mycket och har en helt annan energi, samtidigt som hon kan slappna av mycket bättre (förmodligen för att det inte kliar överallt hela tiden). När den uppblåsta magen försvann så insåg vi hur otroligt smal hon faktiskt var. 

I början var största problemet att få henne att äta så vi började bara ge henne olika köttslag samt en till två köttbullar om dagen (nöt, gris och kyckling). Nu när hon har vant sig vid allt så har hon en otrolig aptit vilket är väldigt roligt att se. Innan kunde hon rata vanligt godis. Numera äter hon fem kötbullar (rekomenderat för henne är mellan 4-8 bullar beroende på hur mycket de rör sig), lite kött och ibland även en halv kycklingvinge. Det är stor skillnad från att knappt ätit en deciliter torrfoder. Det kvittar i princip vilken sort vi lägger fram eller vilket köttslag, allt går ner. Speciellt lever. Det tror jag dock kan vara för att hon fortfarande har lite riniga ögon och ett "symptom" på för lite lever är just det, så har höjt dosen lever och hoppas på att det ska hjälpa. Lever är dock lätt att ge för mycket och överdosering har ungefär samma "symptom" som för lite. 

Min tanke är ju lite att eftersom hon väldigt gärna väljer lever framför den andra maten så kan det vara ett tecken på att hon saknar någon viktig vitamin som finns just i lever. Jag tror att hon kommer att börja rata det lite mer när hennes behov är tillgodosedda. Förhoppningsvis haha. Ska bli intressant att se om det blir förändring i henne beteende om några veckor. 

Alltid detta trixande och fixande till våra djur. De har väl genomtänkta och uträknade foderstater för att må så bra som möjligt och verkligen få alla chanser att utvecklas så bra som möjligt, men vi glömmer oss själva mitt i allt? Varför är vi inte mer noga med oss själva? Hästen och hunden får extra av ditt och extra av datt för för att kunna orka med det ena och det andra som vi noga tänkt över och planerat. Men vi själva sätter oss i soffan med en pizza vi hämtade upp på väg hem från stallet eller jobbet, helt slut för att man inte ätit på halva dagen. Var är logiken där?

Det är många problem och sjukdomar vi hade sluppit om vi varit lika noga med oss själva som med våra djur!

#barf #mushvaisto #phaléne

Wow...alltså wow! Finns inget annat jag kan säga. Caprise har varit så galet duktig två dagar i rad nu. Igår hoppade jag upp och skrittade på henne första gången. Longerade först henne trött så hon inte skulle få något flipp för att hon ligger inne med för mycket energi och sen hoppade jag upp och hängde på henne medan Mia gick med henne och sen satte jag mig upp och skrittade henne medan Mia longerade oss. Blev till och med några steg i trav för Mia smackade en gång för mycket haha, men hon gick på som ingenting. 

Jag är så stolt över henne så jag vet knappt var jag ska ta vägen, hon bara gick där i godan ro precis som om hon gjort det hur många gånger som helst innan. 

Sen idag bestämde jag mig för att ge mig på tömkörningen idag. Det är lagom träning efter igår och jag måste ju ge mig på det någon gång trots min osäkerhet. J var med mig i paddocken, hon red Natello så skulle det skita sig helt så skulle hon kunna hjälpa mig. 

I början fattade Caprise ingenting, självklart som förväntat. Hennes problem är dock att hon backar så fort det är något så jag fick börja med att bara få fram henne några steg, beröm och sen stod vi och kollade på varandra ett bra tag tills jag såg att hon tänkt klart lite. Så höll vi på så tills hon gick fram och sen kom själva styrningen snabbt. Hon fattade först ingenting men vi gjorde likadant att vi stannade så hon fick tänka lite sen testa vi igen och efter tre gånger så fattade hon vad hon skulle göra. Jag tömkörde väl henne i sammanlagt 30 min och jag måste säga att vi kom väldigt långt på den tiden. Det har aldrig gått så bra för mig innan att tömköra och Caprise är bara så himla rolig att jobba med. Bara man låter henne tänka och berömmer så fort hon gör rätt så fattar hon snabbt! 

J filmade oss så låter er själva se och bedömma :) Den ville dock inte lägga upp sig på bloggen så får ta det via youtube istället haha. 

Självklart protesterar hon lite men hon förstår i alla fall vad hon ska göra. Så några gånger till så kommer det sitta helt och hållet och hon har vant sig lite mer vid att man tar i bettet.  

Imorgon ska vi följa med Natello och J med ut en runda. Beroende på hur hon känns imorgon så kommer jag antingen bara gå med henne eller varva det med tömkörningen för att hon ska få lite mer framåtbjudning och inte bara hitta tryggheten med mig bredvid. Sen ska vi bara pyssla i helgen så hon får slappna av och tänka igenom allt vi har gjort de senaste dagarna. 
 

Ibland känns det som att livet spelar en ett stort spratt! När jag tog ut hästarna i morse så tänkte jag att jag skulle hitta på något med Caprise när jag fixat mockningen men regnet öste ner i omgångar och det blåste som fan. Så kände att knappast jag eller hästen var särskilt sugna på att stå ute i regnet idag igen...och inte hunden heller för den delen haha! 

Har lektion nu halv två och sen måste jag plugga inför matteprovet imorgon så hade inte tänkt åka ut till stallet igen egentligen. Vilket är lite drygt för nu är det strålande solsken, dock blåser det fortfarande. Men så kom jag på att det är stallmöte kl sex ikväll. Så då hinner jag förmodligen ta in henne efter mötet och mysa lite med henne. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig men på något sätt så löser det sig bra ändå. Det kan man se i de flesta situationer, oavsett om de är små som denna eller stora livviktiga. Så otroligt filosofiskt det blev här nu då haha!

Idag var nog bästa passet någonsin, så himla fin var hon idag. 

Longerade först henne och hon var så himla lugn och trevlig så blev inte mer än 10 min, man ska avsluta när det går som bäst och jag vill ge henne en positiv upplevlse så hon fortsätter tycka det är roligt! Sen bestämde jag mig faktiskt att hänga på henne trots att jag inte hade någon med mig. Sagt och gjort, hon stod hur snällt som helst! 

Så hängde på henne en stund och hon nosade på mig och fick tänka efter lite. Efter en stund märkte jag att hon började bli lite rastlös för hon började röra sig. Så lät henne röra sig lite med mig fortfarande på ryggen och när jag märkte att hon var helt bekväm så smackade jag så hon gick fram. Hon gick fram direkt utan några konstigheter och vi gick väl sammanlagt 5 steg. Behövs inte mer nu, vill bara att hon ska vara bekväm, vilket hon var. 

Det känns som att det inte är långt tills jag är uppe och skrittar på henne nu. Så roligt! Det är så roligt med unghästar när man ser utvecklingen så tydligt!

Måste även berätta att nu när det har blivit så lerigt så spolar vi alltid av hästarnas ben innan vi ska rida osv. Innan har jag alltid haft någon som hållt henne för säkerhetsskull. Men idag slängde jag bara grimskaftet över halsen på henne och hon bara stod kvar där hur lugnt som helst. Skönt med välhanterade unghästar. Synd bara att fler inte lägger vikt på det. Då hade vi nog sluppit många av problemen folk har med sina hästar!

Jag har inte skrivit så mycket om Caprise på ett tag nu. Det har varit väldigt mycket plugg så det har fått komma i första hand. Men vissa dagar, som idag, kan det underlätta att få igång skrivarkänslan genom att skriva här. 

Vi har numera tagit uppsittningen ut i paddocken och det sköter hon jätte bra. Eftersom hon tycker pallen är läskig för att jag kommer för högt upp så har jag börjat att sitta upp som man ska istället, det trodde jag hon skulle tycka var ännu läskigare men hon bryr sig inte ett dugg. Tror att mitt hoppande och hängande i sadeln har hjälpt mycket. 

Så jag har två gånger nu suttit upp i paddocken och hängt på henne. Andra gången gick Julia några steg med henne också och det gick superbra! Hon tycker det är lite skumt att röra sig med en tyngd på ryggen och blir spänd. Men samtidigt vill hon framåt när vi har stått still ett tag så hon får själv välja när hon känner sig bekväm med att gå fram. Nu sist satt jag även upp ordentligt i sadeln också innan vi avslutade. Hon bryr sig inte mycket alls av att jag klättrar rundor på henne rygg när hon står stilla haha! 

Jag lägger upp en video från när jag longerade henne häromdagen innan uppsittningsträning. Hon har blivit så duktig i longeringen nu och tramsar sig nästan inte alls. När hon gör det så ger hon sig väldigt snabbt igen. 

Jag och Caprise hängde med J och E när de red ut igår. Tror rundan tog ca en timme, vi gick runt kolonierna. Caprise skötte sig galant men hon var ordentligt trött både i knoppen och i kroppen när vi kom tillbaka. Vi håller ett ganska högt tempo och det märks på henne nu att hon börjar lossna och länger på steget bättre. I början fick jag i princip dra med henne för hon gick så långsamt haha. 

Idag ska jag åka upp till mamma eller rättare sagt Alice för mamma är inte hemma och har inte varit det på en månad. Hon skulle komma hem imorgon, ska bli skönt att veta att Alice slipper vara ensam hemma mer. Jag håller på att hjälpa till så att mamma blir av med några hästar nu. Hon har fem stycken, två ska säljas och en ska iväg på foder. Egentligen hade jag tyckt att det räcker med att hon har en häst kvar men Cirke är inte den lättaste att hitta hem till så vi får se hur det blir med henne. I alla fall så ska Cindi iväg till sin nya fodervärdsfamilj, vi ska skriva kontrakt på två år så får vi se om pojkens intresse håller sig så länge. Jag hoppas det för då kommer det nog vara perfekt familj till henne! 

Hon är verkligen världens finaste shettis. Lite synd att jag själv inte har råd annars hade jag gärna tagit henne i och med att hon är inkörd. 

Idag hängde vi med J och Natello på en liten skrittrunda. Jag gick med Caprice och idag var det nyttig mörkerträning som gällde. Jag tyckte hon skötte sig väldigt bra, hon stirrade upp sig en gång när hon och Natello fick syn på ett flygplan som flög väldigt lågt och blinkade åt alla håll och kanter. Men hon är ju väldigt försiktg med att inte skada mig på något sätt, men det kan bli lite väl ibland för när hon blir osäker eller rädd så ska hon gärna sitt i knäet på mig. Jag känner ju att hon väger lite för mycket för det. 

Det var ingen lång runda alla, tog väl en halvtimme ungefär. Men så trött hon blev av det. Var väldigt mycket att hålla koll på och så var det ju mörkt på det. Jag tog chansen med att träna lite sitta upp träning och det var utan tvekan bästa gången hittils. Hon flyttade sig inte för pallen och hon brydde sig inte alls om att jag satt upp. Man märker ju att hon tänker väldigt mycket men överlag så kändes det väldigt bra. Några gånger till sen tror jag att vi är redo att flytta uppsittningen ut från stallet. 

Så fort jag ska göra något med henne nu så sätter jag på henne all utrustning som jag skulle använt om jag skulle ridit. Så hela den processen blir naturlig. Idag hade jag sadel, ländreflextäcke, benskydd(reflex) och träns. Och sadlingen har också blivit bättre. Det har inte varit några direkta problem innan men hon har haft lite svårt med att slappna av bara. 

Lilla Snäckan och Ozzy som var med i stallet så vi lät Ozzy springa med Snäckan bredvid cyklarna på väg hem. Bara halva den biten som Snäckan brukar springa för mer ska han inte springa än och han skötte det över förväntan. Vi trodde de skulle börja leka och vara helt ofokuserade men de släppte det ganska fort när de insåg att de blev lämnade själva i mörkret om de inte fokuserade på var vi var. Snäckan har sprungit den sträckan tre gånger idag, otroligt bra gör hon det nu, så stolt över henne. Ska bli kul till våren när vi kan börja cykla lite längre rundor med henne. Den hunden kommer vara i sådan toppentrim haha!