Det har varit en tråkig period nu med dåligt väder, mycket plugg och förkylning. Som tur är så har Caprise vuxit så mycket så harinte kunnat göra så mycket med henne ändå. Har ryktat, myst, longerat och tömkört en del istället. Hon har trotsat en del och testat gränserna med mig, vi har nu fått det överstökat och båda har fått klart för sig vem som bestämmer och var gränserna går. Däremot har jag förstått att hon testar de andra en del nu också, tror inte det går så bra för henne heller med tanke på att vi alla kräver samma av hästarna vid in och ut och fodringar.

Nu märks det att växten har stannat av ett tag för hon har en helt annan energi och är mycket mer alert. Så J hjälpte mig med henne idag. Började först med att longera av henne, vilket hon gjorde bra av sig själv (som sagt en helt annan energi och vilja till att jobba nu). Därefter höll J henne medan jag hoppade bredvid henne, hängde i sadeln osv bara för att se så att det fortfarande är OK så vi akn gå vidare till nästa steg. Hoppade upp på henne och hängde på henne med J ledde henne ett varv i paddocken. Inga problem överhuvudtaget tyckte jag. Satte mig därefter ordentligt på henne, hon tycker fortfarande det är lite obehagligt när jag kommer över en viss höjd på henne men hon slappnade av nästan direkt igen. J fortsatte leda oss till jag insåg att jag jag behövde korta lädret på den sidan som jag hoppade upp på. Stannade henne så jag fick gjort det. Hon är rätt van vid att jag rör mig i sadeln när vi står still då jag tycker det är viktigt att man ska kunna stanna hästen och fixa läder, sadelgjord osv utan att hästen blir spänd eller orolig. Därefter skrittade vi två varv i paddocken och mellan varvev gick hon väldigt avslappnat med huvudet nere i marken i princip, ser det som ett gott tecken. Vi nöjde oss med två varv eftersom det gick så bra.

J hörde av sig och berättade att Caprise hade varit väldigt trött vid insläppet. Det är inte lätt att vara liten. Hon är en riktig tänkare och jag har förmodligen stått i hagen och funderat över vad vi gick igenom idag. Ska göra samma sak imorgon och sen får hon vila någon dag. Får ta tillfället i akt på helgen när båda är lediga så vi hinner göra det när det är ljust.

Det känns som att det är något som har lossnat för oss båda nu efter trotsen. Vi ät mer säkra på var vi har varandra och båda är mer avslappnade när vi jobbar. Jag är oavsett otroligt nöjd med henne! <3

Efter två intressanta dagar och diskussioner mellan mig och Caprise så blev tredje dagen helt perfekt! Tömkörde henne igår och det var wow-känsla på hög nivå. Hon lyssnade på minsta tygeltag och kunde tömköra henne på volt (typ som longering) i trav, serpentiner och så vidare. Hon var riktigt taggad på att arbeta och gjorde det med bravur. Ibland blev det för mycket energi i henne så hon halvstegrade och hoppade fram. Men det var bara det sen fortsatte hon som ingenting, knashäst! 

Precis i slutet blev hon rädd för något och började bocka och kasta sig. Fick släppa men hon stannade ganska fort så J kom och hjälpte mig att trassla loss henne, hjärtat i halsgropen igen! Sen fortsatte vi som en stund till utan incidenter. 

Idag fick hon hänga med som sällskap till paddocken. Trots att Glenn hoppade rundor och bockade och Natello var på helspänn så stod hon i princip och sov. Mycket för hjärnan och kroppen! Men nyttigt! 

Tanken är att vi ska tömköra en stund imorgon också. Både jag och J har kommit på att det faktiskt går att jobba med hästarna i paddocken trots att det blivit mörkt (inga lampor) och det är jätte skönt! Kommer ju i alla fall ha en häst som är van vid allt sen haha! 

Caprise har kommit in i riktig trotsålder nu. Hon ska testa gränserna med allt man gör, lyssnar inte och är allmänt dryg. Dock är hon inte svår för det räcker oftast med en tillrättavisning så är hon snäll och sköter sig sen. Framförallt så har hon börjat med att lägga bak öronen och vara hotfull när man ska ge dom mat, hon gör absolut ingenting. Det är bara för att skrämmas, och förmodligen har hon lyckats skrämma någon och det är därför hon har börjat med det. Men det räcker med att man flyttar på henne och liksom "tar plats" för att hon ska backa och sluta. 

Tömkörningen igår var väldigt intressant, hon skulle inte göra något jag bad om utan bara snurrade rundor och backade. Tillslut stegrade hon och trillade baklänges, tack och lov var paddocken genomblöt och jätte mjuk så hon skadade inte sig men hjärtat satt i halsgropen kan jag säga. Efter det lugnade hon ner sig och skötte sig exemplariskt! Riktigt riktigt nöjd med henne! Började med lite serpentiner, volter och "åttor". Hon har börjat gå på ordentligt och få riktigt med framåtbjudning, det är roligt! Jag är bara otroligt glad att hon inte skadade sig, kände igenom rygg och kollade munnen men kunde inte se något och hon ömmade inte när jag kände igenom henne. 

Sen en annan rolig sak är ju att alla hästarna i stallet har fått röta. Superkul...eller inte. Caprise har som värst på höger fram sen har hon lite grann på vänster bak. Men hon har änsålänge minst av alla, helst ska hon ju inte ha alls. Så bara att börja behandla det med och se glad ut...