Jag har velat lite fram och tillbaka men känner att jag inte är helt nöjd med Bloggplatsen så ska börja flytta över alla inlägg till Wordpress istället. Jag har haft wordpress innan och trivs bättre med den, där finns mer valmöjligheter och man kan göra bloggen mer personlig. 

Jag kommer i fortsättningen skriva på den andra bloggen och här har ni adressen till den http://kjanermark.wordpress.com/. När jag är helt klar med att flytta över inlägg så kommer jag ta bort denna helt och hållet. 

2014 började väldigt bra för mig men slutade med väldigt blandade känslor. Jag förlorade min finaste vän Queenie, men jag fick ändå en underbar tid med henne och lärde mig massor under våren och sommaren. Jag var i Grekland i nästan 6 veckor och fick se och göra massor, träffade otroligt många människor från hela världen och det var bara så himla roligt. På hösten började jag plugga igen, historia och matte. Det gick överförväntan bra, så pass att jag bestämde mig för att hoppa på en utbildning nu i Januari. Jag är utbildad djurvårdare men ska nu lägga om och utbilda mig till undersköterska. 1 och 1/2 år. Jag måste erkänna att det är lite skräckblandad förtjusning med denna utbildningen och yrket. Kommer jag klara av det? Vad jag gör jag om jag känner att jag inte fixar det? 

Men man får se det så att man kan inget perfekt från början. Jag tror det är ett jobb man växer i, man lär sig att klara av det och man lär sig hur man ska hantera nya situationer som uppstår. Tanken är ju inte heller att jag ska stanna kvar och alltid jobba som undersköterska men det är en bra början i alla fall. 

Så mitt 2015 kommer framförallt bestå av plugg. Hästen och plugg är väl ungefär det jag kommer hinna med. Caprise kommer flytta redan den 18 januari. Från början hade jag inte tänkt flytta henne fören runt februari-mars, jag var dock väldigt nervös för hur jag skulle klara skolan och häst samtidigt så länge. Men det fixade sig så jag skulle bara ha kvar henne i Säby i två veckor efter utbildningen började och det vet jag att jag skulle klara av. Dessutom var mina stallkamrater så snälla att de kunde ta ut och lunch också tog jag alla in. Men så skrev Alexandra idag att de kunde hjälpa mig att flytta hästen och att jag kan flytta dit henne redan den 18. Perfekt, dagen innan skolan börjar. Kan ju verkligen inte bli bättre! 

Jag tror som sagt att Caprise kommer trivas superbra i Saxtorp och framförallt kommer hon ha stora hagar att röra sig i. Just nu är hon som en liten energibomb som försöker springa rundor och busa i den leran vi har nu men det går ju inte så bra. Fina ben och rumpmuskler har hon fått i alla fall! 

2014 har gett mig jätte mycket både positivt och negativt men jag hoppas att 2015 blir ännu bättre. Om inte annat så ska jag göra allt jag kan så att det blir så bra som möjligt! 

Idag var sista ritten för i år. Eftersom Caprise har varit så nipprig och hoppat rundor så mycket sista gångerna vi varit ute så bad jag en vän följa med ut för att hålla henne i longerlina för säkerhetsskull. Det var nog tur att vi gjorde så. Gick med henne förbi järnvägen och bara den korta biten flög hon i luften två gånger. Jag köpte en martingal av E för några dagar sen och den hjälpte otroligt mycket. Hon kom inte alls lika högt som hon brukar och hon lugnade ner sig fortare också.

Vi skrittade en bit sen men när vi gått en bit på gräs så började hon hoppa när jag satt på. Måste bara säga att det känns inte alls mycket, hon är väldigt fin och mjuk i sina rörelser. Vi hade en lite diskussion om att jag skulle hoppa av när hon väl lugnat ner sig för det var barn på andra sidan ån som lekte. Jag ville inte hoppa av för jag vill inte att hon ska koppla ihop att om hon börjar busa så hoppar jag av. Men efter många om och men så hoppade jag av för jag insåg att vi inte skulle komma någonstans annars.

Vi gick en bit och när jag skulle hoppa upp igen så hade vi oturen med att det kom en raket just då så Caprise blev rädd. Hoppade av och satt upp igen så allting gick lugnt till. Efter det red jag resten av rundan på henne. Mia gick bredvid med ganska lång lina så jag kunde själv träna på att styra henne och hon har blivit riktigt duktig på att lyssna på tygelhjälperna.

Hon hoppade till och blev rädd två ggr till men det var inte så farligt. Överlag måste jag säga att hon var otroligt duktig och klarade det över förväntan. Det var ändå en rätt lång runda även om vi bara skrittade. I slutet var hon riktigt trött vilket behövs. Egentligen hade jag velat hålla igång henne några dagar efter men eftersom det är nyår och de smäller rätt mycket här så känns det onödigt att utmana ödet. Så några dagar efter nyår när allt lugnat ner sig så fortsätter vi igen.

Julia tömkörde med Natello hela rundan. Och det hade varit skönt om vi kunnat göra så nu några gånger framöver. Så ska försöka få någon till som går med med longerlina. Behöver absolut inte hålla hårt i henne utan mer som en säkerhetsgrej. Det gör mig lugnare om inte annat.

Snöööö, äntligen snööööö och minusgrader! Det räcker med lite snö så det lyser upp så blir man, eller i alla fall jag på mycket bättre humör. Och minusgrader så hagen fryser så man slipper all denna lera. Leran och regnet har verkligen tryckt ner humöret så långt ner i botten som det bara går. Det enda jag blir lite nervös över nu är att hästarna ska skada sig när det är så hårt och knutigt, men de tar det (oftast) väldigt försiktigt och snart har dom förhoppningsvis trampat den hyfsat jämn. Om det håller sig till minusgrader det vill säga. 

Men om en månad är det inte ett problem man behöver oroa sig över för då flyttar jag Caprise till Saxtorp, slutet av Januari eller början på Februai. Det är fortfarande lite som ska lösas, framförallt ska jag få mina pengar först haha, sen ska höet transporteras och sist men inte minst hästen och alla saker. Dock tror jag hästen är det minsta problemet, hon ska ju inte vara svårlastad och har inga problem med att åka transport. Skönt med lättlastad häst! Men alla problem är till för att lösas och det löser sig så småningom. 

Det har varit lite osäkert när jag har kunnat flytta henne för kan inte lämna Natello helt ensam i stallet. Men det problemet löste sig själv genom att M har köpt häst. En 13 årig, fd travare som kommer imorgon. Ska bli väldigt kul och hoppas det kommer gå bra för dom tillsammans! Så nu slipper jag oroa mig över att jag behöver ta en massa utsläpp. De två veckor jag står kvar i Säby har vi gjort så att J och M tar ut och lunch medan jag tar alla insläpp. Enkelt och jag slipper stressa till och från stall och skola. 

Köpte lite saker av E idag. Ett svart ridtäcke (vattentätt), royalblåa lindor (helt nya), en svart martingal och ett scourierbett. Fick även testa att brunt fleece som satt perfekt på henne som jag även ska köpa. Så nu har vi uppdaterat garderoben lite till med nödvändiga saker. Känns lite bättre nu att jag har en martingal till henne så kan hon inte dra upp huvudet så högt och förhoppningsvis så kommer hon inte så högt om hon skulle få flipp mitt i allt ihop. Man vet ju aldrig med den damen.

Scourierbettet hoppas jag hon kan trivas bättre med. Hon har tjafsat en del med de tredelade jag har nu och verkar inte riktigt trivas med dom. Scourier som jag har förstått det ska verka att det liggermer stilla i munnen och trycker även på sidan av huvudet (svårt att förklara). Det är absolut starkare än ett vanligt tredelat men jag anser inte att betten är starkare än vad handen är och jag vet själv att jag är väldigt mjuk och vill inte behöva använda tyglarna så mycket. Skulle hon absolut inte trivas på det så är det ju bara att sälja vidare och testa något annat. 

 
Lilla Caprise med nya ridtäcket och martingalen =)

Är så trött på hösten och vintern så vill bara spy på allt! Nu blåser det i princip storm igen. Stallägaren sa att det ska bli storm på måndag igen, upp till 25 s/m. Det är svinkallt ute och verkligen inte roligt att vara ute. Man drar sig för att bara hämta in hästen från hagen. Ush nä ska inte gnälla så mycket haha...

Gick en kort runda med hästarna idag. Bara precis runt byn. Försökte hinna mellan skurarna, vilket vi för första gången faktiskt gjorde också. Caprise började med att flippa, jag hann stoppa henne tre gånger från att flyga i luften men när det kom en bil körande i typ 70 bakom oss så blev hon...inte rädd direkt utan mer förbannad så hon sparka backut och var bara en halvmeter från att träffa bilen. Jävla tur att hon inte träffade men sen samtidigt så känner jag lite att bilföraren förmodligen hade behövt det för att lära sig att det inte går att köra förbi hästar i full 190. 

Efter det var hon spänd men inget luftflygande i alla fall. Hon lugnade ner sig när vi kommit igenom byn och sen var hon gamla vanliga Caprise igen som hellre går och luktar på marken än kollar stjärnorna. Hade sadlat henne och allt så var lte sugen på att hoppa upp och skritta henne tillbaka. Men eftersom hon har varit som hon varit den senaste tiden och det blåste rätt rejält så kändes det som en onödig risk. Bättre jag hoppar upp imorgon när J tömkör Natello istället. Nu skrittade hon honom barbacka så skulle det vara något så hade vi förmodligen båda flugit ganska rejält och det känns lite onödigt. 

Hittade ett par benskydd på rea igår när vi var och köpte nytt luzern så Caprise fick dom som tidig julklapp av mormor. Idag var preimärturen och hon var jätte fin i dom. Vill ju gärna kunna skydda frambenen i alla fall när hon flapprar rundor. Så lätt att hon sparkar sig själv. Känns dock så konstigt att all utrustning är så stor, är van vid ponnysaker, nu ska man helt plötsligt ha full i allt. 

   

Var inom Ö&B med och hittade perfekta mat och vattenskålar till Snäckan. Käpte likadana till Ozzy fast en svart och en grå istället till Ozzy från Snäckan. 

 

Så nu har båda djuren fått julklappar <3

Min motivation till allt är helt som bortblåst för tillfället. Ingenting är roligt. Det är trist väder med regn och det har precis blåst i princip storm i en vecka. När det är sånt väder så går det inte att göra något med hästen, varken hon eller jag tycker det är roligt att vara ute i sådant väder. Vilket resulterar i att jag får ångest för att vi inte gör något och allt blir bara jobbigare och hon får mer och mer energi för var dag som går. 

Hade det varit så att hon haft en ordentlig hage som hon kunnat springa och röra sig i ordentligt så hade jag inte haft lika dåligt samvete. Men hagen är liten och galet lerig så de står i princip bara och trycker i sig mat hela dagarna. Blåsten gör ju inte henne mer stirrig heller. Hatar verkligen hösten och vintern. Antingen kan det vara fler fina dagar med sol så hagarna torkar upp och det är kul att vara ute eller så kan det bli minusgrader och snö. Antingen eller, inte detta äckliga, fuktiga, regniga, blåsiga, ruggiga och kalla vädret. 

Jag och J tog i alla fall tag i våra liv idag och tog hästarna till paddocken. Tanken var att de skulle springa av sig rejält trötta så de blir av med överskottsenergin så kan vi hitta på något kul med dom imorgon istället. Vanligtvis tar det inte mer än 2-3 min att ta sig till paddocken, idag tog det över 10 min. Vi hinner bara precis komma in på grässlingan så känner J att hon inte fixar det med Natello. Efter lite tjat och lov om att jag ska försöka att inte dö så tar jag över Natello. Där går jag alltså med två galet övertaggade hästar...utan hjälm och väst. Kanske inte det smartaste valet jag gjort. 

Vi hinner bara precis gå två-tre steg så drar Caprise bakåt och longerlinan hann bränna rejält i handen innan hon stannade upp. Vet inte riktigt vad som hände men fick på mig handskar och vi fortsatte gå. Ungefär så höll det på hela vägen till paddocken. Caprise var mer i luften än på marken. Vill dock inte säga att hon är elak på något sätt, snarare tvärtom. Hon tittade på mig och Natello sen gick hon några steg ifrån oss och sen började hon studsa, om man nu kan kalla att hoppa tre meter rätt upp i luften och sen bocka på stället att studsa så var de det hon gjorde. Tror starkt på att hon har alldeles för mycket överskottsenergi och helt enkelt är understimulerad så det slog väl över i huvudet på henne. Men hon var som sagt väldigt noga med att inte skada mig eller Natello även om det var nära någon gång för hon har ju fortfarande inte riktigt koll på sina ben. 

Enda gången hon var lugn var när hon fick longerlinan runt benet, då stod hon blickstilla tills jag fått loss henne. När vi väl kom fram till paddocken efter många om och men så fick jag i princip kasta in Natello och sen longera in Caprise i paddocken. Helt galet verkligen. Har aldrig sett en häst hålla på som hon gjorde. Det positiva är väl att hon inte har någon låsning någonstans för hon är smidig som...jävligt smidig i alla fall! 

   
(Klicka på bilderna för att få en större bild)

Här hade hon precis flyttat sig från oss bort till kanten på leråkern och börjat hoppa. Man får väl vara glad för det lilla haha. 

Trots att de fick springa så svetten rann om dom så var hon ändå inte lugn efteråt. VI kunde ju inte släppa ut dom i hagen när de var så svettiga, dessutom fick vi svampa av dom också och den vinterpälsen tar ett bra tag innan den torkar. Tillläggas ska att när det inte blåser här så är det väldigt varmt. De har vinterpäls för minst -5 och idag var det +7. Och det blåste inte heller idag. 

Men i vilket fall, hon försökte spränga linorna i stallgången, ta sig ur grimman och slutligen hoppa ur boxen trots hö. Vet inte riktigt vad hennes problem var idag men har bestämt mig för att plocka bort kraftfodret ett tag och bara ge henne luzern (melassfri) med vitaminerna, kalken och fodejästen istället för att se om det blir någon skillnad på henne. Sen försöka hålla igång henne minst fyra dagar i veckan. Om jag så bara går en promenad med henne. Förhoppningsvis hjälper det. Känns i alla fall som hon var ganska tydlig med att hon behöver vara igång mer. 

Har ju inte velat ha igång henne för mycket för jag har inte tyckt att hon tagit sig alls och det är svårt att bygga muskler på en häst som inte har ett uns fett på sig. Snarare förstör man de muskler hon redan har. Men såg idag att hon visst börjar gå upp, hon börjar bli riktigt fin. Foderjästen har även gjort sitt så mjället har försvunnit och hon är blank och fin i pälsen. Äntligen! 

Har lite andra nyheter också men väntar lite med att berätta vad det är innan allt är bestämt och fixat. Men längtar och ser fram emot lite förändringar nu i vår! 

Nu har både Glenn och Junior åkt hem till sina ägare så det är bara Caprise och Natello kvar i stallet. Så himla tomt utan dom två nu. Vi har turen dock att M och hennes föräldrar fortsätter hjälpa oss att ta ut, in och luncha. Det underlättar så himla mycket annars hade jag och J kunnat bo ute i stallet var dag haha. 

LIte positiva nyheter är att jag har varit uppe och skrittat på Caprise två gånger nu. Första gången var ute när J tömkörde Natello. Hon skötte sig verkligen exemplariskt och verkade tycka det var himla roligt. Jag hade velat komma igång och skritta ut lite mer, minst två gånger i veckan, men för att det ska gå så behöver jag en trygg häst att ha med och den enda vi har att tillgå är Natello, tyvärr är han långt ifrån trygg. Eller trygg är han men han har så himla mycket energi och han och J håller fortfarande på att lära känna varandra. Så vi får fortsätta mer på marken med tömkörning osv ett tag till helt enkelt. 

Just nu har hon så mycket energi och har blivit helt nipprig och på tårna av stormen så det går knappt att leda henne utan att hon far i luften haha. Som tur är så är hon väldigt mån om att inte skada en, problemet är bara att hon inte riktigt har koll på sina ben alltid. Men på tisdag hoppas jag att jag kan ta henne till paddocken och longera av henne så vi kan komma igång lite nu igen efter denna stormveckan. 

Snart julafton igen och det är full rulle som vanligt. Jag började min ryggrehabilitering för en vecka sedan och det har redan gjort stor skillnad. Idag kom första bakslaget, muskeln höger om nacken krampade och sen gick det ner i mitten av ryggen och vägrade släppa. Men fick testa mycket olika tekniker som gjorde att det släppte mycket fortare än det brukar göra. Redan när jag kom hem var det nästan helt borta, vilken lycka! Annars brukar jag kunna gå med det i en vecka minst innan det släpper. 

Det är en väldigt trevlig grupp jag hamnat i, alla är lätta att prata med och vi kan ha roligt åt varandra utan att någon är elak på något sätt. Sjukgymnasterna och också väldigt förstående och hjälpsamma, självklart ska de vara det eftersom det är deras jobb. Men till skillnad från andra sjukgymnaster jag mött (och det är mååånga genom åren) så förstår det på ett sätt som jag inte är van vid. Annars har jag alltid bara fått höra att jag är för ung för att ha ont och fått några rörelser som jag ska göra i princip. För det hjälper ju liksom. Så nä, jag har goda förhoppningar på att jag kommer vara en "ny" människa efter dessa fem månaderna!

Det går otroligt bra med Caprise nu! Hon är fortfarande lite trotsig och försöker hitta olika sätt att skrämma en för att se vad hon kommer undan med, dock går det inte så bra för henne så hon slutar alltid efter att ha testat en gång. Hon la sig i stallgången häromdagen när jag tog upp hoven och skulle torka av den så Julia kunde tjära den. Hon la all tyngd på det benet samtidigt som hon tog ett steg fram med motsatt bakben, så jag släppte för inte en chans att jag skulle kunna hålla kvar. Så hennes knä fick sig en rejäl smäll för ho var inte beredd på att jag skulle släppa. Hon blev inte halt, varm eller svullen tack och lov. Blev lite nervös där ett tag. Sen skulle hon göra samma sak dagen efter men kom på sig mitt i allt och slutade. Så förhoppningsvis lärde hon sig att det inte var det smartaste att göra. 

Inridningen går verkligen framåt. Följde med Julia och Natello ut en korta runda häromdagen, efter halva vägen bestämde jag mig för att hoppa upp och testa att skritta henne lite. Vi skrittade ungefär 20-25 m. Hon var väldigt osäker i början men det släppte mer och mer och den sista biten gick hon jätte bra, hon lyssnade också mycket bättre när jag styrde henne ute än i paddocken. Mycket för att hon fick sin egen framåtbjudning. Julia hoppade av halva biten och gick bredvid för säkerhetsskull. Så himla glad att det gick så bra! Och Caprise var lagom nöjd med sig själv! Så ska nog göra så i fortsättningen, hon tycker det är mycket roligare att komma ut än att vi ska vara i paddocken och tragga var gång. Korta sträckor i början sen öka och öka. 

Vi fick dessutom hem nytt hösilage igår så nu ska jag höja till 16 kg om dagen till henne. Och eftersom Glenn åker hem till sin ägare imorgon så kommer vi flytta ihop Natello och Caprise. De kommer för det första mycket bättre överens, de äter i samma takt och de leker tillsammans. Vi ska höja rejält till dom två ute och då kan inte Junior gå med dom för han kommer äta upp hälften och han ska verkligen inte ha mer mat än det han får nu för han är fet så det räcker, sen ska hon gå över på torrhö också. Så våra två kommer få sammanlagt 16 kg hö ute uppdelat på två omgångar. Tror det kommer bli perfekt! Så stackars Junior får gå själv tills Emmas nya häst kommer i Januari.