Idag var sista ritten för i år. Eftersom Caprise har varit så nipprig och hoppat rundor så mycket sista gångerna vi varit ute så bad jag en vän följa med ut för att hålla henne i longerlina för säkerhetsskull. Det var nog tur att vi gjorde så. Gick med henne förbi järnvägen och bara den korta biten flög hon i luften två gånger. Jag köpte en martingal av E för några dagar sen och den hjälpte otroligt mycket. Hon kom inte alls lika högt som hon brukar och hon lugnade ner sig fortare också.

Vi skrittade en bit sen men när vi gått en bit på gräs så började hon hoppa när jag satt på. Måste bara säga att det känns inte alls mycket, hon är väldigt fin och mjuk i sina rörelser. Vi hade en lite diskussion om att jag skulle hoppa av när hon väl lugnat ner sig för det var barn på andra sidan ån som lekte. Jag ville inte hoppa av för jag vill inte att hon ska koppla ihop att om hon börjar busa så hoppar jag av. Men efter många om och men så hoppade jag av för jag insåg att vi inte skulle komma någonstans annars.

Vi gick en bit och när jag skulle hoppa upp igen så hade vi oturen med att det kom en raket just då så Caprise blev rädd. Hoppade av och satt upp igen så allting gick lugnt till. Efter det red jag resten av rundan på henne. Mia gick bredvid med ganska lång lina så jag kunde själv träna på att styra henne och hon har blivit riktigt duktig på att lyssna på tygelhjälperna.

Hon hoppade till och blev rädd två ggr till men det var inte så farligt. Överlag måste jag säga att hon var otroligt duktig och klarade det över förväntan. Det var ändå en rätt lång runda även om vi bara skrittade. I slutet var hon riktigt trött vilket behövs. Egentligen hade jag velat hålla igång henne några dagar efter men eftersom det är nyår och de smäller rätt mycket här så känns det onödigt att utmana ödet. Så några dagar efter nyår när allt lugnat ner sig så fortsätter vi igen.

Julia tömkörde med Natello hela rundan. Och det hade varit skönt om vi kunnat göra så nu några gånger framöver. Så ska försöka få någon till som går med med longerlina. Behöver absolut inte hålla hårt i henne utan mer som en säkerhetsgrej. Det gör mig lugnare om inte annat.

Snöööö, äntligen snööööö och minusgrader! Det räcker med lite snö så det lyser upp så blir man, eller i alla fall jag på mycket bättre humör. Och minusgrader så hagen fryser så man slipper all denna lera. Leran och regnet har verkligen tryckt ner humöret så långt ner i botten som det bara går. Det enda jag blir lite nervös över nu är att hästarna ska skada sig när det är så hårt och knutigt, men de tar det (oftast) väldigt försiktigt och snart har dom förhoppningsvis trampat den hyfsat jämn. Om det håller sig till minusgrader det vill säga. 

Men om en månad är det inte ett problem man behöver oroa sig över för då flyttar jag Caprise till Saxtorp, slutet av Januari eller början på Februai. Det är fortfarande lite som ska lösas, framförallt ska jag få mina pengar först haha, sen ska höet transporteras och sist men inte minst hästen och alla saker. Dock tror jag hästen är det minsta problemet, hon ska ju inte vara svårlastad och har inga problem med att åka transport. Skönt med lättlastad häst! Men alla problem är till för att lösas och det löser sig så småningom. 

Det har varit lite osäkert när jag har kunnat flytta henne för kan inte lämna Natello helt ensam i stallet. Men det problemet löste sig själv genom att M har köpt häst. En 13 årig, fd travare som kommer imorgon. Ska bli väldigt kul och hoppas det kommer gå bra för dom tillsammans! Så nu slipper jag oroa mig över att jag behöver ta en massa utsläpp. De två veckor jag står kvar i Säby har vi gjort så att J och M tar ut och lunch medan jag tar alla insläpp. Enkelt och jag slipper stressa till och från stall och skola. 

Köpte lite saker av E idag. Ett svart ridtäcke (vattentätt), royalblåa lindor (helt nya), en svart martingal och ett scourierbett. Fick även testa att brunt fleece som satt perfekt på henne som jag även ska köpa. Så nu har vi uppdaterat garderoben lite till med nödvändiga saker. Känns lite bättre nu att jag har en martingal till henne så kan hon inte dra upp huvudet så högt och förhoppningsvis så kommer hon inte så högt om hon skulle få flipp mitt i allt ihop. Man vet ju aldrig med den damen.

Scourierbettet hoppas jag hon kan trivas bättre med. Hon har tjafsat en del med de tredelade jag har nu och verkar inte riktigt trivas med dom. Scourier som jag har förstått det ska verka att det liggermer stilla i munnen och trycker även på sidan av huvudet (svårt att förklara). Det är absolut starkare än ett vanligt tredelat men jag anser inte att betten är starkare än vad handen är och jag vet själv att jag är väldigt mjuk och vill inte behöva använda tyglarna så mycket. Skulle hon absolut inte trivas på det så är det ju bara att sälja vidare och testa något annat. 

 
Lilla Caprise med nya ridtäcket och martingalen =)

Min motivation till allt är helt som bortblåst för tillfället. Ingenting är roligt. Det är trist väder med regn och det har precis blåst i princip storm i en vecka. När det är sånt väder så går det inte att göra något med hästen, varken hon eller jag tycker det är roligt att vara ute i sådant väder. Vilket resulterar i att jag får ångest för att vi inte gör något och allt blir bara jobbigare och hon får mer och mer energi för var dag som går. 

Hade det varit så att hon haft en ordentlig hage som hon kunnat springa och röra sig i ordentligt så hade jag inte haft lika dåligt samvete. Men hagen är liten och galet lerig så de står i princip bara och trycker i sig mat hela dagarna. Blåsten gör ju inte henne mer stirrig heller. Hatar verkligen hösten och vintern. Antingen kan det vara fler fina dagar med sol så hagarna torkar upp och det är kul att vara ute eller så kan det bli minusgrader och snö. Antingen eller, inte detta äckliga, fuktiga, regniga, blåsiga, ruggiga och kalla vädret. 

Jag och J tog i alla fall tag i våra liv idag och tog hästarna till paddocken. Tanken var att de skulle springa av sig rejält trötta så de blir av med överskottsenergin så kan vi hitta på något kul med dom imorgon istället. Vanligtvis tar det inte mer än 2-3 min att ta sig till paddocken, idag tog det över 10 min. Vi hinner bara precis komma in på grässlingan så känner J att hon inte fixar det med Natello. Efter lite tjat och lov om att jag ska försöka att inte dö så tar jag över Natello. Där går jag alltså med två galet övertaggade hästar...utan hjälm och väst. Kanske inte det smartaste valet jag gjort. 

Vi hinner bara precis gå två-tre steg så drar Caprise bakåt och longerlinan hann bränna rejält i handen innan hon stannade upp. Vet inte riktigt vad som hände men fick på mig handskar och vi fortsatte gå. Ungefär så höll det på hela vägen till paddocken. Caprise var mer i luften än på marken. Vill dock inte säga att hon är elak på något sätt, snarare tvärtom. Hon tittade på mig och Natello sen gick hon några steg ifrån oss och sen började hon studsa, om man nu kan kalla att hoppa tre meter rätt upp i luften och sen bocka på stället att studsa så var de det hon gjorde. Tror starkt på att hon har alldeles för mycket överskottsenergi och helt enkelt är understimulerad så det slog väl över i huvudet på henne. Men hon var som sagt väldigt noga med att inte skada mig eller Natello även om det var nära någon gång för hon har ju fortfarande inte riktigt koll på sina ben. 

Enda gången hon var lugn var när hon fick longerlinan runt benet, då stod hon blickstilla tills jag fått loss henne. När vi väl kom fram till paddocken efter många om och men så fick jag i princip kasta in Natello och sen longera in Caprise i paddocken. Helt galet verkligen. Har aldrig sett en häst hålla på som hon gjorde. Det positiva är väl att hon inte har någon låsning någonstans för hon är smidig som...jävligt smidig i alla fall! 

   
(Klicka på bilderna för att få en större bild)

Här hade hon precis flyttat sig från oss bort till kanten på leråkern och börjat hoppa. Man får väl vara glad för det lilla haha. 

Trots att de fick springa så svetten rann om dom så var hon ändå inte lugn efteråt. VI kunde ju inte släppa ut dom i hagen när de var så svettiga, dessutom fick vi svampa av dom också och den vinterpälsen tar ett bra tag innan den torkar. Tillläggas ska att när det inte blåser här så är det väldigt varmt. De har vinterpäls för minst -5 och idag var det +7. Och det blåste inte heller idag. 

Men i vilket fall, hon försökte spränga linorna i stallgången, ta sig ur grimman och slutligen hoppa ur boxen trots hö. Vet inte riktigt vad hennes problem var idag men har bestämt mig för att plocka bort kraftfodret ett tag och bara ge henne luzern (melassfri) med vitaminerna, kalken och fodejästen istället för att se om det blir någon skillnad på henne. Sen försöka hålla igång henne minst fyra dagar i veckan. Om jag så bara går en promenad med henne. Förhoppningsvis hjälper det. Känns i alla fall som hon var ganska tydlig med att hon behöver vara igång mer. 

Har ju inte velat ha igång henne för mycket för jag har inte tyckt att hon tagit sig alls och det är svårt att bygga muskler på en häst som inte har ett uns fett på sig. Snarare förstör man de muskler hon redan har. Men såg idag att hon visst börjar gå upp, hon börjar bli riktigt fin. Foderjästen har även gjort sitt så mjället har försvunnit och hon är blank och fin i pälsen. Äntligen! 

Har lite andra nyheter också men väntar lite med att berätta vad det är innan allt är bestämt och fixat. Men längtar och ser fram emot lite förändringar nu i vår! 

Efter två intressanta dagar och diskussioner mellan mig och Caprise så blev tredje dagen helt perfekt! Tömkörde henne igår och det var wow-känsla på hög nivå. Hon lyssnade på minsta tygeltag och kunde tömköra henne på volt (typ som longering) i trav, serpentiner och så vidare. Hon var riktigt taggad på att arbeta och gjorde det med bravur. Ibland blev det för mycket energi i henne så hon halvstegrade och hoppade fram. Men det var bara det sen fortsatte hon som ingenting, knashäst! 

Precis i slutet blev hon rädd för något och började bocka och kasta sig. Fick släppa men hon stannade ganska fort så J kom och hjälpte mig att trassla loss henne, hjärtat i halsgropen igen! Sen fortsatte vi som en stund till utan incidenter. 

Idag fick hon hänga med som sällskap till paddocken. Trots att Glenn hoppade rundor och bockade och Natello var på helspänn så stod hon i princip och sov. Mycket för hjärnan och kroppen! Men nyttigt! 

Tanken är att vi ska tömköra en stund imorgon också. Både jag och J har kommit på att det faktiskt går att jobba med hästarna i paddocken trots att det blivit mörkt (inga lampor) och det är jätte skönt! Kommer ju i alla fall ha en häst som är van vid allt sen haha! 

Som rubriken säger, "Inget sto och definitivt ingen skimmel!", så sa jag när jag började leta ny foderhäst. Ville helst ha en valack denna gången och jag orkar inte med en skimmel till, hade Silver för några år sedan och det räckte gott och väl. Men det blev ett sto och det gör inte mig något för hon är inte så typiskt stoig och sen mörkbrun, perfekt! Ägaren sa på skämt att ja hon kanske blir skimmel sen, när hon lämnade Caprise. Men nu när hon har fällt sommarpälsen och sat vinterpälsen så har halva hästen blivit ljusbrun?! Nog för att de kan bli solblekta på sommaren och sen brukar de bli mörkare när de sätter vinterpälsen, men inte Caprise. Så det verkar som att det finns risk för att hon blir skimmel trots allt, typiskt min tur. 

Men ska jag ha en skimmel så är jag glad att det är Caprise. Hon hade kunnat komma i vilken form och storlek som helst, jag hade fastnat lika mycket för henne ändå. Hon är bara det bästa som har hänt mig helt enkelt, hon och lilla Snäckan <3 

Vi släppte Caprise och Natello i paddocken häromdagen samt satt upp ett litet hinder. Caprise tyckte det var så galet roligt att busa och stackars Natello försökte hänga på så gott det gick. De två tävlar gärna och Caprise brukar alltid dra förbi honom, vilket gör han lite förbannad. Men istället för att gå upp i galopp så bara ökar han traven den nöten. Han har inte hoppat på flera år (=behöver träna upp tekniken men den finns där) samt har lite svårt för att länga traven, det positiva är då att han tränar på det själv lös. Det negativa är att han hade så mycket träningsvärk dagen efter att han knappt kunde gå. 

Jag testade arnika på Caprise efter de busat i paddocken för att se om det kunde motverka lite träningsvärk och det verkar det ha gjort. Hon var inte alls lika sur, trött och seg dagen efter utan nästan helt som vanligt. Så det är definitivt något jag kommer använda när hon gått lite hårdare. Hon har lite muskelknutor också, speciellt på halsen så perfekt att använda det till massagen. 

Fotade dom i paddocken så tänkte lägga upp lite bilder från det. Men måste dock säga att jag vet om att hon är smal, skulle själv vilja säga att hon är mager. Men hon växer otroligt mycket nu och det tar jätte mycket på henne. Hon får massor av mat och allt hon kan tänkas behöva så ingen behöver komma med synpunkter angående det. Jag är fullt medveten om det och gör vad jag kan för att hålla henne i hull. 

Så här kommer en bildbomb!

           

Det syns när hon springer lös i paddocken att hon inte riktigt har koll på sina ben. Kroppen har liksom

vuxit ifrån henne haha. 

Dom är så goa mot varanda!

Färdkost!

Men usch så läskigt!

Natello kan han också, bara det att han oftast valde att springa förbi det i vänster varv för att se vända i hörnan och hoppa det i höger varv istället. Knäpphäst!

Hoppa kan hon när hon väl förstår att hon ska lyfta på fötterna och att hindret inte äter upp henne. 

Wow...alltså wow! Finns inget annat jag kan säga. Caprise har varit så galet duktig två dagar i rad nu. Igår hoppade jag upp och skrittade på henne första gången. Longerade först henne trött så hon inte skulle få något flipp för att hon ligger inne med för mycket energi och sen hoppade jag upp och hängde på henne medan Mia gick med henne och sen satte jag mig upp och skrittade henne medan Mia longerade oss. Blev till och med några steg i trav för Mia smackade en gång för mycket haha, men hon gick på som ingenting. 

Jag är så stolt över henne så jag vet knappt var jag ska ta vägen, hon bara gick där i godan ro precis som om hon gjort det hur många gånger som helst innan. 

Sen idag bestämde jag mig för att ge mig på tömkörningen idag. Det är lagom träning efter igår och jag måste ju ge mig på det någon gång trots min osäkerhet. J var med mig i paddocken, hon red Natello så skulle det skita sig helt så skulle hon kunna hjälpa mig. 

I början fattade Caprise ingenting, självklart som förväntat. Hennes problem är dock att hon backar så fort det är något så jag fick börja med att bara få fram henne några steg, beröm och sen stod vi och kollade på varandra ett bra tag tills jag såg att hon tänkt klart lite. Så höll vi på så tills hon gick fram och sen kom själva styrningen snabbt. Hon fattade först ingenting men vi gjorde likadant att vi stannade så hon fick tänka lite sen testa vi igen och efter tre gånger så fattade hon vad hon skulle göra. Jag tömkörde väl henne i sammanlagt 30 min och jag måste säga att vi kom väldigt långt på den tiden. Det har aldrig gått så bra för mig innan att tömköra och Caprise är bara så himla rolig att jobba med. Bara man låter henne tänka och berömmer så fort hon gör rätt så fattar hon snabbt! 

J filmade oss så låter er själva se och bedömma :) Den ville dock inte lägga upp sig på bloggen så får ta det via youtube istället haha. 

Självklart protesterar hon lite men hon förstår i alla fall vad hon ska göra. Så några gånger till så kommer det sitta helt och hållet och hon har vant sig lite mer vid att man tar i bettet.  

Imorgon ska vi följa med Natello och J med ut en runda. Beroende på hur hon känns imorgon så kommer jag antingen bara gå med henne eller varva det med tömkörningen för att hon ska få lite mer framåtbjudning och inte bara hitta tryggheten med mig bredvid. Sen ska vi bara pyssla i helgen så hon får slappna av och tänka igenom allt vi har gjort de senaste dagarna. 
 

Jag har inte skrivit så mycket om Caprise på ett tag nu. Det har varit väldigt mycket plugg så det har fått komma i första hand. Men vissa dagar, som idag, kan det underlätta att få igång skrivarkänslan genom att skriva här. 

Vi har numera tagit uppsittningen ut i paddocken och det sköter hon jätte bra. Eftersom hon tycker pallen är läskig för att jag kommer för högt upp så har jag börjat att sitta upp som man ska istället, det trodde jag hon skulle tycka var ännu läskigare men hon bryr sig inte ett dugg. Tror att mitt hoppande och hängande i sadeln har hjälpt mycket. 

Så jag har två gånger nu suttit upp i paddocken och hängt på henne. Andra gången gick Julia några steg med henne också och det gick superbra! Hon tycker det är lite skumt att röra sig med en tyngd på ryggen och blir spänd. Men samtidigt vill hon framåt när vi har stått still ett tag så hon får själv välja när hon känner sig bekväm med att gå fram. Nu sist satt jag även upp ordentligt i sadeln också innan vi avslutade. Hon bryr sig inte mycket alls av att jag klättrar rundor på henne rygg när hon står stilla haha! 

Jag lägger upp en video från när jag longerade henne häromdagen innan uppsittningsträning. Hon har blivit så duktig i longeringen nu och tramsar sig nästan inte alls. När hon gör det så ger hon sig väldigt snabbt igen. 

Idag hängde vi med J och Natello på en liten skrittrunda. Jag gick med Caprice och idag var det nyttig mörkerträning som gällde. Jag tyckte hon skötte sig väldigt bra, hon stirrade upp sig en gång när hon och Natello fick syn på ett flygplan som flög väldigt lågt och blinkade åt alla håll och kanter. Men hon är ju väldigt försiktg med att inte skada mig på något sätt, men det kan bli lite väl ibland för när hon blir osäker eller rädd så ska hon gärna sitt i knäet på mig. Jag känner ju att hon väger lite för mycket för det. 

Det var ingen lång runda alla, tog väl en halvtimme ungefär. Men så trött hon blev av det. Var väldigt mycket att hålla koll på och så var det ju mörkt på det. Jag tog chansen med att träna lite sitta upp träning och det var utan tvekan bästa gången hittils. Hon flyttade sig inte för pallen och hon brydde sig inte alls om att jag satt upp. Man märker ju att hon tänker väldigt mycket men överlag så kändes det väldigt bra. Några gånger till sen tror jag att vi är redo att flytta uppsittningen ut från stallet. 

Så fort jag ska göra något med henne nu så sätter jag på henne all utrustning som jag skulle använt om jag skulle ridit. Så hela den processen blir naturlig. Idag hade jag sadel, ländreflextäcke, benskydd(reflex) och träns. Och sadlingen har också blivit bättre. Det har inte varit några direkta problem innan men hon har haft lite svårt med att slappna av bara. 

Lilla Snäckan och Ozzy som var med i stallet så vi lät Ozzy springa med Snäckan bredvid cyklarna på väg hem. Bara halva den biten som Snäckan brukar springa för mer ska han inte springa än och han skötte det över förväntan. Vi trodde de skulle börja leka och vara helt ofokuserade men de släppte det ganska fort när de insåg att de blev lämnade själva i mörkret om de inte fokuserade på var vi var. Snäckan har sprungit den sträckan tre gånger idag, otroligt bra gör hon det nu, så stolt över henne. Ska bli kul till våren när vi kan börja cykla lite längre rundor med henne. Den hunden kommer vara i sådan toppentrim haha!