Översta bilden, 2 dagar efter hon kom till mig. Den 21 Augusti. Den undre är ca tre veckor senare den 10 september. Lite skillnad är det allt på henne. Hon börjar få lite muskler och man kan börja se hur hon kommer se ut när hon är färdigvuxen.   

Följde med J och M när de skulle rida i paddocken idag. Tänkte att jag kunde ta tillfället i akt och få sällskap medan jag longerade Caprise. 

De andra gångerna jag har longerat henne så har det hänt att hon stannat eller försökt vända men efter två - tre gånger har hon gett sig och lunkat på som hon ska. Hon har blivit väldigt lyhörd för de olika kommandona, som skritt, trav, galopp, sakta och stanna. Idag gick hon i princip klockrent i höger varv, otroligt duktig. Väldigt avslappnad och lyhörd. Det var hon i de två första varven i vänster varv också...sen började hon med att slänga sig. Stanna, backa osv. Jag tror vi dansade fyra rundor över hela paddocken och den är rätt stor. Var gång hon gick framåt och gjorde rätt så fick hon massor med beröm och tillsut gav hon sig, sänkte huvudet och gick superfint. Tror att det var trots och även för att testa för mig att se var gränsen går. 

Jag var verkligen jätte nöjd med henne när hon väl gav sig. Och hon jobbade på fint trots allt. Men vi var båda helt genomblöta av svett när vi var klara, haha! 

Gick ut på fältet och longerade Caprise idag. Hon skötte de galant. Gick direkt ut på en volt och höll sig där, inget tramsande som att stanna och gå in till mig.

Hon gick upp i alla gångarter och har även börjat förstå de olika kommandon. Duktig häst! Hon stannade även kvar och lät mig gå till henne istället för att hon kommer till mig när vi skulle avsluta.

Testade att backa henne och flytta henne åt höger och vänster med så lite tryck som möjligt. Det gjorde hon jätte bra! Funderar på att testa seven games på henne. Tror hon kan tycka det är roligt!

Tar in, ryktar, sadlar och ska precis tränsa. Då öppnar himlen sig. Oh well. ..nyttigt att bara sadlas och tränsas utan några krav på att vi måste göra något.

Hösten i ett nötskal. Jag måste verkligen skaffa ett regnställ...

Landskrona gör verkligen skäl för sitt namn, som vanligt. Men det är inget Caprise är särskilt förtjust i...

Idag sattes Natello över till de andra hästarna. De travade efter honom en stund sen ställde sig alla och beta i princip. Väldigt lugnt och harmoniskt!

Efter en stund så följde jag och Caprise med J och M när de red ut. Vi gick en rund på ca 30-40 min sammanlagt. Mycket mysigt! Caprise skötte sig galant och var inte rädd för något alls. Hon har även börjat respekta min egna personliga space, så hon går inte precis bak i hälarna på mig vilket underlättar så man slipper hålla koll så man inte blir trampad. 

Hon accepterade även bettet direkt idag och det är nog första gången. Annars brukar hon sluta trixa när man kommit igång och börjat gå. 

Bara älskar tränset på henne! Ska försöka hitta ett bling-bling pannaband till henne sen. Kan nog bli riktigt snyggt!

Snäckan fick följa med till stallet i morse vilket hon tyckte var roligt. Var ett tag sedan nu. Roligt att ha med henne nu i och med att jag kan ha henne lös. Jag ska börja träna henne lite smått att springa bredvid cykeln nu, så kommer hon förhoppningsvis kunna springa med fram och tillbaka till stallet till våren. Då får man både hund och häst motionerade, perfekt! 

Jag har äntligen fått tag på ett regntäcke till Caprise. Får köpa Glenns ena regntäcke som är för litet för honom. Det är i princip helt nytt och supersnyggt! Det är lite stort för henne än så länge men inte så stort att hon inte kan ha det. Så är där lite att växa i, hon kommer ju både växa mer på höjden och bredden. Det får även plats fleecetäcke under så hon ska klara sig på detta några månader tycker jag. Det märks att hon regarerar på blåsten här. Regnar det bara utan att det blåser så är det ingen fara men blåser det också så blir hon väldigt kall.

Hade tänkt att hon ska få vila idag, blev rätt mycket igår och hon kan behöva en dag att få fundera lite och ta det tills sig. Vill inte att det blir för mycket för henne också, då blir det bara bråk för att hon inte orkar och får tid på sig att ta till sig det vi har gjort.

Jag får gjort lite annat idag istället, städat bland annat. Och passa J:s lilla Ozzy. Han är en tremånaders valp, samma ras och från samma kennel som Snäckan. Han och Snäckan leker i princip hela tiden som han är här. Bra för båda att göra av med lite energi och få lite sysselsättning.

 Ozzy

Snäckan

Det gick väldigt mycket bättre med Caprise idag. Började med att longera av henne och då fick jag upp henne i både trav och galopp vilket jag inte fick igår, framsteg! Satte ner foten idag och puschad henne mer i longeringen än vad jag gjort innan. Hon verkade i alla fall fatta vinken och slutade stanna efter tre steg och försöka gå in. Stigbyglarna som slog i sidorna reagerade hon inte alls på heller. 

När hon slappnade av i båda varven i longeringen så stod jag bara bredvid henne, smällde lite med stigläderna, flapprade med kåporna på sadeln och svängde på stigbygeln så den slog henne lite lätt i sidan. Hon slappnade av helt efter ett tag och då kom E fram och höll henne medan jag skulle testa att hänga på henne. Gör så att jag först lägger mig över sadeln så gott jag kan, drar sen lite i stigbygeln så det blir lite tyngd ner, därefter sätter jag en fot i stigbygeln och lägger mig över sadeln. 

Caprise stod nästan och sov när vi började, men när hon fattade vad vi skulle göra tog hon helt lugnt två-tre steg åt sidan. Jag gick efter med pallen. Så höll vi nog på i en kvart. I slutet så höll jag kvar i stigbygeln så när hon gått en bit så släppte jag den så hon fick den i sidan, på så sätt vande hon sig lite mer vid de där läskiga stigbyglarna som slår i sidan och att man helt får skylla sig själv om hon går iväg när ryttaren har ena foten i stigbygeln så den inte hänger med resten av hästen direkt. Efter ca en kvart gav hon upp , stod still så jag kunde hoppa upp, hänga på henne och sen glida ner igen. Klapp och beröm!

Det var en väldigt trött häst som stod i stallgången sen. Hjärnkontoret snurrar nog ordentligt! 

Jag är dock väldigt nöjd med henne för hon stressade inte upp sig mer än i början av longeringen, därefter var hon lugn och eftertänksam. Hon är bara väldigt envis och måste testa för att se vad som händer. Tur jag är envisare då!