Det har varit en tråkig period nu med dåligt väder, mycket plugg och förkylning. Som tur är så har Caprise vuxit så mycket så harinte kunnat göra så mycket med henne ändå. Har ryktat, myst, longerat och tömkört en del istället. Hon har trotsat en del och testat gränserna med mig, vi har nu fått det överstökat och båda har fått klart för sig vem som bestämmer och var gränserna går. Däremot har jag förstått att hon testar de andra en del nu också, tror inte det går så bra för henne heller med tanke på att vi alla kräver samma av hästarna vid in och ut och fodringar.

Nu märks det att växten har stannat av ett tag för hon har en helt annan energi och är mycket mer alert. Så J hjälpte mig med henne idag. Började först med att longera av henne, vilket hon gjorde bra av sig själv (som sagt en helt annan energi och vilja till att jobba nu). Därefter höll J henne medan jag hoppade bredvid henne, hängde i sadeln osv bara för att se så att det fortfarande är OK så vi akn gå vidare till nästa steg. Hoppade upp på henne och hängde på henne med J ledde henne ett varv i paddocken. Inga problem överhuvudtaget tyckte jag. Satte mig därefter ordentligt på henne, hon tycker fortfarande det är lite obehagligt när jag kommer över en viss höjd på henne men hon slappnade av nästan direkt igen. J fortsatte leda oss till jag insåg att jag jag behövde korta lädret på den sidan som jag hoppade upp på. Stannade henne så jag fick gjort det. Hon är rätt van vid att jag rör mig i sadeln när vi står still då jag tycker det är viktigt att man ska kunna stanna hästen och fixa läder, sadelgjord osv utan att hästen blir spänd eller orolig. Därefter skrittade vi två varv i paddocken och mellan varvev gick hon väldigt avslappnat med huvudet nere i marken i princip, ser det som ett gott tecken. Vi nöjde oss med två varv eftersom det gick så bra.

J hörde av sig och berättade att Caprise hade varit väldigt trött vid insläppet. Det är inte lätt att vara liten. Hon är en riktig tänkare och jag har förmodligen stått i hagen och funderat över vad vi gick igenom idag. Ska göra samma sak imorgon och sen får hon vila någon dag. Får ta tillfället i akt på helgen när båda är lediga så vi hinner göra det när det är ljust.

Det känns som att det är något som har lossnat för oss båda nu efter trotsen. Vi ät mer säkra på var vi har varandra och båda är mer avslappnade när vi jobbar. Jag är oavsett otroligt nöjd med henne! <3

Efter två intressanta dagar och diskussioner mellan mig och Caprise så blev tredje dagen helt perfekt! Tömkörde henne igår och det var wow-känsla på hög nivå. Hon lyssnade på minsta tygeltag och kunde tömköra henne på volt (typ som longering) i trav, serpentiner och så vidare. Hon var riktigt taggad på att arbeta och gjorde det med bravur. Ibland blev det för mycket energi i henne så hon halvstegrade och hoppade fram. Men det var bara det sen fortsatte hon som ingenting, knashäst! 

Precis i slutet blev hon rädd för något och började bocka och kasta sig. Fick släppa men hon stannade ganska fort så J kom och hjälpte mig att trassla loss henne, hjärtat i halsgropen igen! Sen fortsatte vi som en stund till utan incidenter. 

Idag fick hon hänga med som sällskap till paddocken. Trots att Glenn hoppade rundor och bockade och Natello var på helspänn så stod hon i princip och sov. Mycket för hjärnan och kroppen! Men nyttigt! 

Tanken är att vi ska tömköra en stund imorgon också. Både jag och J har kommit på att det faktiskt går att jobba med hästarna i paddocken trots att det blivit mörkt (inga lampor) och det är jätte skönt! Kommer ju i alla fall ha en häst som är van vid allt sen haha! 

Caprise har kommit in i riktig trotsålder nu. Hon ska testa gränserna med allt man gör, lyssnar inte och är allmänt dryg. Dock är hon inte svår för det räcker oftast med en tillrättavisning så är hon snäll och sköter sig sen. Framförallt så har hon börjat med att lägga bak öronen och vara hotfull när man ska ge dom mat, hon gör absolut ingenting. Det är bara för att skrämmas, och förmodligen har hon lyckats skrämma någon och det är därför hon har börjat med det. Men det räcker med att man flyttar på henne och liksom "tar plats" för att hon ska backa och sluta. 

Tömkörningen igår var väldigt intressant, hon skulle inte göra något jag bad om utan bara snurrade rundor och backade. Tillslut stegrade hon och trillade baklänges, tack och lov var paddocken genomblöt och jätte mjuk så hon skadade inte sig men hjärtat satt i halsgropen kan jag säga. Efter det lugnade hon ner sig och skötte sig exemplariskt! Riktigt riktigt nöjd med henne! Började med lite serpentiner, volter och "åttor". Hon har börjat gå på ordentligt och få riktigt med framåtbjudning, det är roligt! Jag är bara otroligt glad att hon inte skadade sig, kände igenom rygg och kollade munnen men kunde inte se något och hon ömmade inte när jag kände igenom henne. 

Sen en annan rolig sak är ju att alla hästarna i stallet har fått röta. Superkul...eller inte. Caprise har som värst på höger fram sen har hon lite grann på vänster bak. Men hon har änsålänge minst av alla, helst ska hon ju inte ha alls. Så bara att börja behandla det med och se glad ut...

Som rubriken säger, "Inget sto och definitivt ingen skimmel!", så sa jag när jag började leta ny foderhäst. Ville helst ha en valack denna gången och jag orkar inte med en skimmel till, hade Silver för några år sedan och det räckte gott och väl. Men det blev ett sto och det gör inte mig något för hon är inte så typiskt stoig och sen mörkbrun, perfekt! Ägaren sa på skämt att ja hon kanske blir skimmel sen, när hon lämnade Caprise. Men nu när hon har fällt sommarpälsen och sat vinterpälsen så har halva hästen blivit ljusbrun?! Nog för att de kan bli solblekta på sommaren och sen brukar de bli mörkare när de sätter vinterpälsen, men inte Caprise. Så det verkar som att det finns risk för att hon blir skimmel trots allt, typiskt min tur. 

Men ska jag ha en skimmel så är jag glad att det är Caprise. Hon hade kunnat komma i vilken form och storlek som helst, jag hade fastnat lika mycket för henne ändå. Hon är bara det bästa som har hänt mig helt enkelt, hon och lilla Snäckan <3 

Vi släppte Caprise och Natello i paddocken häromdagen samt satt upp ett litet hinder. Caprise tyckte det var så galet roligt att busa och stackars Natello försökte hänga på så gott det gick. De två tävlar gärna och Caprise brukar alltid dra förbi honom, vilket gör han lite förbannad. Men istället för att gå upp i galopp så bara ökar han traven den nöten. Han har inte hoppat på flera år (=behöver träna upp tekniken men den finns där) samt har lite svårt för att länga traven, det positiva är då att han tränar på det själv lös. Det negativa är att han hade så mycket träningsvärk dagen efter att han knappt kunde gå. 

Jag testade arnika på Caprise efter de busat i paddocken för att se om det kunde motverka lite träningsvärk och det verkar det ha gjort. Hon var inte alls lika sur, trött och seg dagen efter utan nästan helt som vanligt. Så det är definitivt något jag kommer använda när hon gått lite hårdare. Hon har lite muskelknutor också, speciellt på halsen så perfekt att använda det till massagen. 

Fotade dom i paddocken så tänkte lägga upp lite bilder från det. Men måste dock säga att jag vet om att hon är smal, skulle själv vilja säga att hon är mager. Men hon växer otroligt mycket nu och det tar jätte mycket på henne. Hon får massor av mat och allt hon kan tänkas behöva så ingen behöver komma med synpunkter angående det. Jag är fullt medveten om det och gör vad jag kan för att hålla henne i hull. 

Så här kommer en bildbomb!

           

Det syns när hon springer lös i paddocken att hon inte riktigt har koll på sina ben. Kroppen har liksom

vuxit ifrån henne haha. 

Dom är så goa mot varanda!

Färdkost!

Men usch så läskigt!

Natello kan han också, bara det att han oftast valde att springa förbi det i vänster varv för att se vända i hörnan och hoppa det i höger varv istället. Knäpphäst!

Hoppa kan hon när hon väl förstår att hon ska lyfta på fötterna och att hindret inte äter upp henne. 

Måste först och främst bara berätta om hur otroligt fin Snäckan har blivit sen vi gick över på barf till henne. Innan gick hon på royal canin vilket jag bara hört bra om. Men Snäckan tålde verkligen inte det, hon var väldigt uppblåst, fick extrem klåda över hela kroppen (speciellt framtassarna), riniga ögon, orkade ingenting och väldigt orolig. 

Nu har vi gett henne Mush Vaisto köttbullarna några veckor och vilket skillnad det är på henne. Hon har fått jätte fin figur, kliar och tvättar sig knappt alls längre och har en helt annan ork. Hon springer och busar väldigt mycket och har en helt annan energi, samtidigt som hon kan slappna av mycket bättre (förmodligen för att det inte kliar överallt hela tiden). När den uppblåsta magen försvann så insåg vi hur otroligt smal hon faktiskt var. 

I början var största problemet att få henne att äta så vi började bara ge henne olika köttslag samt en till två köttbullar om dagen (nöt, gris och kyckling). Nu när hon har vant sig vid allt så har hon en otrolig aptit vilket är väldigt roligt att se. Innan kunde hon rata vanligt godis. Numera äter hon fem kötbullar (rekomenderat för henne är mellan 4-8 bullar beroende på hur mycket de rör sig), lite kött och ibland även en halv kycklingvinge. Det är stor skillnad från att knappt ätit en deciliter torrfoder. Det kvittar i princip vilken sort vi lägger fram eller vilket köttslag, allt går ner. Speciellt lever. Det tror jag dock kan vara för att hon fortfarande har lite riniga ögon och ett "symptom" på för lite lever är just det, så har höjt dosen lever och hoppas på att det ska hjälpa. Lever är dock lätt att ge för mycket och överdosering har ungefär samma "symptom" som för lite. 

Min tanke är ju lite att eftersom hon väldigt gärna väljer lever framför den andra maten så kan det vara ett tecken på att hon saknar någon viktig vitamin som finns just i lever. Jag tror att hon kommer att börja rata det lite mer när hennes behov är tillgodosedda. Förhoppningsvis haha. Ska bli intressant att se om det blir förändring i henne beteende om några veckor. 

Alltid detta trixande och fixande till våra djur. De har väl genomtänkta och uträknade foderstater för att må så bra som möjligt och verkligen få alla chanser att utvecklas så bra som möjligt, men vi glömmer oss själva mitt i allt? Varför är vi inte mer noga med oss själva? Hästen och hunden får extra av ditt och extra av datt för för att kunna orka med det ena och det andra som vi noga tänkt över och planerat. Men vi själva sätter oss i soffan med en pizza vi hämtade upp på väg hem från stallet eller jobbet, helt slut för att man inte ätit på halva dagen. Var är logiken där?

Det är många problem och sjukdomar vi hade sluppit om vi varit lika noga med oss själva som med våra djur!

#barf #mushvaisto #phaléne

Wow...alltså wow! Finns inget annat jag kan säga. Caprise har varit så galet duktig två dagar i rad nu. Igår hoppade jag upp och skrittade på henne första gången. Longerade först henne trött så hon inte skulle få något flipp för att hon ligger inne med för mycket energi och sen hoppade jag upp och hängde på henne medan Mia gick med henne och sen satte jag mig upp och skrittade henne medan Mia longerade oss. Blev till och med några steg i trav för Mia smackade en gång för mycket haha, men hon gick på som ingenting. 

Jag är så stolt över henne så jag vet knappt var jag ska ta vägen, hon bara gick där i godan ro precis som om hon gjort det hur många gånger som helst innan. 

Sen idag bestämde jag mig för att ge mig på tömkörningen idag. Det är lagom träning efter igår och jag måste ju ge mig på det någon gång trots min osäkerhet. J var med mig i paddocken, hon red Natello så skulle det skita sig helt så skulle hon kunna hjälpa mig. 

I början fattade Caprise ingenting, självklart som förväntat. Hennes problem är dock att hon backar så fort det är något så jag fick börja med att bara få fram henne några steg, beröm och sen stod vi och kollade på varandra ett bra tag tills jag såg att hon tänkt klart lite. Så höll vi på så tills hon gick fram och sen kom själva styrningen snabbt. Hon fattade först ingenting men vi gjorde likadant att vi stannade så hon fick tänka lite sen testa vi igen och efter tre gånger så fattade hon vad hon skulle göra. Jag tömkörde väl henne i sammanlagt 30 min och jag måste säga att vi kom väldigt långt på den tiden. Det har aldrig gått så bra för mig innan att tömköra och Caprise är bara så himla rolig att jobba med. Bara man låter henne tänka och berömmer så fort hon gör rätt så fattar hon snabbt! 

J filmade oss så låter er själva se och bedömma :) Den ville dock inte lägga upp sig på bloggen så får ta det via youtube istället haha. 

Självklart protesterar hon lite men hon förstår i alla fall vad hon ska göra. Så några gånger till så kommer det sitta helt och hållet och hon har vant sig lite mer vid att man tar i bettet.  

Imorgon ska vi följa med Natello och J med ut en runda. Beroende på hur hon känns imorgon så kommer jag antingen bara gå med henne eller varva det med tömkörningen för att hon ska få lite mer framåtbjudning och inte bara hitta tryggheten med mig bredvid. Sen ska vi bara pyssla i helgen så hon får slappna av och tänka igenom allt vi har gjort de senaste dagarna. 
 

Ibland känns det som att livet spelar en ett stort spratt! När jag tog ut hästarna i morse så tänkte jag att jag skulle hitta på något med Caprise när jag fixat mockningen men regnet öste ner i omgångar och det blåste som fan. Så kände att knappast jag eller hästen var särskilt sugna på att stå ute i regnet idag igen...och inte hunden heller för den delen haha! 

Har lektion nu halv två och sen måste jag plugga inför matteprovet imorgon så hade inte tänkt åka ut till stallet igen egentligen. Vilket är lite drygt för nu är det strålande solsken, dock blåser det fortfarande. Men så kom jag på att det är stallmöte kl sex ikväll. Så då hinner jag förmodligen ta in henne efter mötet och mysa lite med henne. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig men på något sätt så löser det sig bra ändå. Det kan man se i de flesta situationer, oavsett om de är små som denna eller stora livviktiga. Så otroligt filosofiskt det blev här nu då haha!

Idag var nog bästa passet någonsin, så himla fin var hon idag. 

Longerade först henne och hon var så himla lugn och trevlig så blev inte mer än 10 min, man ska avsluta när det går som bäst och jag vill ge henne en positiv upplevlse så hon fortsätter tycka det är roligt! Sen bestämde jag mig faktiskt att hänga på henne trots att jag inte hade någon med mig. Sagt och gjort, hon stod hur snällt som helst! 

Så hängde på henne en stund och hon nosade på mig och fick tänka efter lite. Efter en stund märkte jag att hon började bli lite rastlös för hon började röra sig. Så lät henne röra sig lite med mig fortfarande på ryggen och när jag märkte att hon var helt bekväm så smackade jag så hon gick fram. Hon gick fram direkt utan några konstigheter och vi gick väl sammanlagt 5 steg. Behövs inte mer nu, vill bara att hon ska vara bekväm, vilket hon var. 

Det känns som att det inte är långt tills jag är uppe och skrittar på henne nu. Så roligt! Det är så roligt med unghästar när man ser utvecklingen så tydligt!

Måste även berätta att nu när det har blivit så lerigt så spolar vi alltid av hästarnas ben innan vi ska rida osv. Innan har jag alltid haft någon som hållt henne för säkerhetsskull. Men idag slängde jag bara grimskaftet över halsen på henne och hon bara stod kvar där hur lugnt som helst. Skönt med välhanterade unghästar. Synd bara att fler inte lägger vikt på det. Då hade vi nog sluppit många av problemen folk har med sina hästar!