Jag och J longerade idag. Orkade inte göra något annat i denna stormen. Har ju fått hem sadel nu och den ligger bra med en padd under. När hon fått mer ryggmuskler så kommer den ligga jätte bra men tills dess så får hon ha en padd. 

Vilan har verkligen gjort henne gott. Hon har funderat över allt som vi gjort och det märktes i longeringen idag. Hon skötte sig superbra. Det enda är att hon alltid tramsar när vi bytar från vänster till höger varv. Men till skillnad från de andra gångerna så räckte det bara med att jag väntade ut henne idag. Visst dansade vi över paddocken så jag och J fick byta volt men hon gav sig fort och sen var hon superduktig! 

När vi väntade på att J skulle bli klar med Natello så tog jag tillfället i akt att hänga i sadeln och hoppa bredvid henne. I slutet hoppade jag och hängde i sadeln utan att hon rörde en min. Det går framåt! Hon är inte alls lika spattig och hoppig längre så det börjar nog gå in i huvudet på henne nu att det inte är så farligt som hon tror. Har även börjat hänga och sitta på henne i stallet för det är det enda stället hon är riktigt trygg. Så ungefär två ggr i veckan sitter jag på henne och de senaste två gångerna har hon stått och sovit. Jag har precis börjat igen efter ett upphåll. Vill att hon ska få lite tid på sig att reflektera dessutom växer hon så galet mycket nu så vågar inte belasta henne för mycket. 

En liten video från longeringen. 

Det syns ganska tydligt på denna bilden att hon blivit lite längre och även breddat sig en hel del. Hon saknar fortfarande muskler men det kommer med tiden.

Efter att vi var klara med Natello och Caprise fick vi åka med E till veterinären med Glenn. Det kommer massa blod från snoppen och när veterinären tvättade och kollade så såg de att det var massa sprickor. Jätte konstigt och de visste inte alls vad de kunde bero på. Så de tog en bit av snoppen och ska skicka på prov, så E får svar på det om en vecka. Han har ju cellförändringar utanpå så man blir ju lagom nervös. Tyvärr är det bara att vänta och se vad de säger.

Idag släppet vi Caprise och Natello i paddocken. Tänkte låta dom springa av sig lite. Caprise har ju inte gjort något på en vecka i och med att jag varit sjuk och det märktes, jisses som hon for rundor. Jag behöver inte oroa mig för att hon är stel någonstans för hon gjorde i princip galoppiruetter och allt möjligt. Helt knäpp! 

Vi tog tillfället i akt och ställde upp ett litet hinder för skojs skull och för att båda två behöver träna på det. Vi vet inte hur Natello hoppar och Caprise behöver ju också lära sig. I början tyckte hon hindret var såååå himla läskigt. Hon hade tur som kom undan det, de var nära att den bet henne i rumpan ett par gånger! Haha! Men efter några gånger fattade Natello hur man skulle göra och då hängde Caprise på. Skitkul tyckte båda när de väl fattade vad de skulle göra. 

De var rejält trötta efteråt så någon överskottsenergi behöver vi nog inte oroa oss för imorgon. Jag tog tillfället i akt och provade på att verka henne lite när hon var så trött. J stod och gosade med henne medan jag raspade. Tog en del på framhovarna, speciellt rundade av dom för de har flisat sig lite. Sen bakhovarna tog jag knappt 5 tag på varje hov och väldigt nätt. Men eftersom det har varit problem med att verka henne bak så är det bättre att ta lite var dag och avsluta när hon står still. Hon var långt ifrån avslappnad men hon stod i alla fall stilla och försökte inte sparka mig. Så det ska nog gå att verka henne utan problem om man lägger ner lite tid och framförallt gör det när hon har sprungit av sig lite energi. 

Här kommer lite bilder och ett videoklipp från idag. 

J och Natello

Lilla Caprise <3

Synd att det var så dåligt väder, tanken var att jag skulle ta med min systemkamera och fotat men det blev inte så eftersom det började regna. 

Det var ett tag sen jag skrev nu men har inte direkt haft något att skriva om. Jag har varit förkyld i några dagar och även hälsat på min lillasyster under helgen. Så Caprise har fått gå några dagar i hagen och bara chillat, är nog nyttigt för hennes huvud. Så imorgon ska jag longera henne så får vi se hur det går. 

Har äntligen fått sålt min sadel och skickar förhoppningvis den i slutet av veckan. Bara att ge sig ut i sadeldjungeln och börja leta, finns ju inget drygare. Jag hade tänkt mig en Wintec CAIR, både för att det går att byta koppjärn i den så jag slipper sälja och köpa ny sadel så fort hon musklar om sig eller växer. Har hört gott om luftpanelsystemet också och då behöver jag inte oroa mig för att den behöver stoppas om så hon tar skada av sadeln är ojämn i stoppningen. Får dock påminna mig själv om att kolla den med jämna mellanrum så den är likvärdigt i bossorna. Oavsett, spännande med ny sadel, ska bara hitta en! 

Måste även tillägga att jag, efter mycket funderande, gått över på BARF dieten till Snäckan. Idag var första måltiderna med den nya dieten. Hon fick kyckling till lunch, dock åt hon ingenting så hon fick både kyckling och lever till middag. Det var väldigt populärt med lever! Hon åt bra så nu ligger hon här, helt utslagen. Har aldrig sett henne så mätt innan haha! Hon lekte även med Ozzy i stallet så det gör också att hon är trött. Skönt när de rastar sig själva!

Det gick väldigt mycket bättre med Caprise idag. Började med att longera av henne och då fick jag upp henne i både trav och galopp vilket jag inte fick igår, framsteg! Satte ner foten idag och puschad henne mer i longeringen än vad jag gjort innan. Hon verkade i alla fall fatta vinken och slutade stanna efter tre steg och försöka gå in. Stigbyglarna som slog i sidorna reagerade hon inte alls på heller. 

När hon slappnade av i båda varven i longeringen så stod jag bara bredvid henne, smällde lite med stigläderna, flapprade med kåporna på sadeln och svängde på stigbygeln så den slog henne lite lätt i sidan. Hon slappnade av helt efter ett tag och då kom E fram och höll henne medan jag skulle testa att hänga på henne. Gör så att jag först lägger mig över sadeln så gott jag kan, drar sen lite i stigbygeln så det blir lite tyngd ner, därefter sätter jag en fot i stigbygeln och lägger mig över sadeln. 

Caprise stod nästan och sov när vi började, men när hon fattade vad vi skulle göra tog hon helt lugnt två-tre steg åt sidan. Jag gick efter med pallen. Så höll vi nog på i en kvart. I slutet så höll jag kvar i stigbygeln så när hon gått en bit så släppte jag den så hon fick den i sidan, på så sätt vande hon sig lite mer vid de där läskiga stigbyglarna som slår i sidan och att man helt får skylla sig själv om hon går iväg när ryttaren har ena foten i stigbygeln så den inte hänger med resten av hästen direkt. Efter ca en kvart gav hon upp , stod still så jag kunde hoppa upp, hänga på henne och sen glida ner igen. Klapp och beröm!

Det var en väldigt trött häst som stod i stallgången sen. Hjärnkontoret snurrar nog ordentligt! 

Jag är dock väldigt nöjd med henne för hon stressade inte upp sig mer än i början av longeringen, därefter var hon lugn och eftertänksam. Hon är bara väldigt envis och måste testa för att se vad som händer. Tur jag är envisare då!

Idag har jag haft Caprise i två veckor och tre dagar. Det är inte länge alls och jag tycker vi har kommit väldigt långt på kort tid. Man får ha i åtanke att vi faktiskt inte känner varandra. 

Jag har idag suttit på henne för sjätte gången idag. Det gick väldigt bra i början, hon var lugn och avslappnad. Vi skrittade ett varv (ett varv innebär en lite volt på sammanlagd ca 20 steg). Hon var lugn och avslappnad och gick fram utan att tveka. Vi sa att det gick bra och skulle bara låta henne skritta några steg till sen skulle jag hoppa av så fick det räcka där för idag. Men när vi skulle sätta igång henne igen så får hon ett frispel och börjar bocka och hoppa. Jag har bra balans och kan hålla mig kvar ganska bra men där hade jag inte en chans. Jag vet inte om det var mina skänklar, att Natello försvann in i stallet, sadelgjorden eller något annat men av åkte gjorde jag i alla fall. 

Stallägaren stod bredvid och såg allt. Hon tog över E:s bit av att led Caprise då hon skrämde E ganska bra. Jag och stallägaren kom fram till att jag skulle longera henne och ville hon hoppa rundor mer så kunde hon göra det på lina utan ryttare på ryggen. Jag longerade henne men icke, hon bara skrittade på utan några problem.

I vilket fall som helst så var jag ju tvungen att komma upp och i alla fall hänga på henne igen så vi avslutade på ett bra sätt. Hon var rätt spänd men vi tog det lugnt, jag ställde mig på pallen, klappade henne på rumpan och halsen, skakade och drog i sadeln, tills hon var avslappnad nog, ställde mig i stigbygeln och la på lite tyngd, då tog hon ett steg undan vilket gjorde att jag var tvungen att hoppa ner från pallen. Självklart gjorde det henne mer spänd men vi höll på så till hon var avslappnad och jag kunde hänga över ryggen och glida ner på pallen i lugn och ro utan att hon spände sig eller tog ett steg åt sidan. 

Trots att jag åkte i backen så kändes det bra på något sätt, för ju mer som händer desto mer lär jag känna henne. Jag lär mig att tolka hennes signaler och försöker tackla problemet på ett annat sätt som hon är mer bekväm med. 

Det viktigaste med hästar och speciellt unghästar är att inte gå vidare till nästa steg fören man är bekväm och kan det steget man jobbar på. Unghästar är väldigt roliga på det sättet att ena dagen förstår de allting men nästa dag förstår det absolut ingenting! Caprise var nog på den andra varianten idag. 

Jag ska börja longera av henne lite innan var gång jag ska upp på henne, på så sätt kan hon få hoppa av sitt obehag och eventuell överskottsenergi utan onödiga risker. Det finns absolut ingen anledning att stressa och ska vi jobba med detta steget i en månad för att hon ska känna sig bekväm, och förstå vad det är vi håller på med, så får det ta den tiden.

Den 19 augusti 2014 anlände min blivande stjärna i stallet!

Tre dagar innan hade jag lämnat tillbaka c-ponnyn Em's Brown Queenie jag haft på foder i nästan två år. Jag red in, utbildade och hade börjat tävla lite pay and jumps med henne. Vi kom väldigt långt tillsammans och jag tror vi hade kommit dubbelt så långt om vi hade fått ett år till tillsammans. Även om hon var väldigt bråkig och nästintill helt omöjlig att rida det första året så utvecklades jag väldigt mycket på henne och ökade mitt självförtroende på hästryggen. Med henne fick jag svart på vitt att jag kan rida och kan utbilda. Jag trivdes bra med Queenie och hade gärna haft henne några år till men visste att det inte skulle fungera i längden då jag gärna vill komma ut och tävla samt utvecklas mer.För att det ska gå så behöver jag en storhäst.

Med det i bakhuvudet började jag spåna lite på vad jag ville ha för häst när tiden kom. Max 160 i mankhöjd, lugn och stabil i psyket men gärna med lite temperament. Helst halvblod eller halvblodskorsning. Det kvittade om det var unghäst eller äldre, oinriden eller riden och tävlad. Så länge jag hittade en som passade de få krav jag hade och jag trivs bra med hästen. 

Så när Queenie åkte söndagen den 10 augusti började jag självklart leta häst direkt igen. Jag visste att våra dagar tillsammans var räknade så även om det var emotionellt jobbigt så känner jag mig själv så pass bra att jag vet att jag inte klarar mig utan häst. Speciellt inte med tanke på att jag skulle börja skolan den 18 augusti och för att orka med skolan behöver jag något som kan få mig på andra tankar.

Jag började leta på hästnet, blocket och facebook redan samt la ut en annons redan samma kväll Jag hittade en hel del hästar som verkade väldigt trevliga. Speciellt en skimmelvalack, nyligen inriden, fyra år och 159. Jag skulle provridit honom på onsdagen. Men jag fick svar på en oinriden fyraåring som jag hade skrivit på på facebook. Det enda jag frågade om ägaren tyckte det var för långt att låna ut henne till Skåne då hon stod i Skepplanda, vilket är en bit ifrån mig. Hur jag skulle få hem hästen eller tanken att det var för långt att åka och kolla på henne ens slog mig inte. Något sa mig bara att jag skulle skriva på henne. 

På tisdagen pratade jag med ägaren i två timmar i telefon. Hon berättade allt om Caprise, föräldrarna, helsystern. Att hon hade ägt båda föräldrarna och hade även en helsyster till Caprise kändes väldigt bra. Vi bestämde där och då att hon skulle komma till mig torsdagen veckan efter. Ägaren skulle köra ner henne och det kändes skönt för då fick hon se stallet och hagarna ordentligt. 

Det blev ändrat till tisdagen den 19 augusti. När vi öppnade transportdörren för att hälsa på henne så stack det ut ett vackert huvud med stor bred bläs. Hon var verkligen lugnet själv och bara det blev jag imponerad av, efter att ha åkt transport i nästan tre timmar tycker man ju att en unghäst borde vara lagom otålig. Men hon stod bara där och kollade och väntade på att vi skulle släppa ut henne. 

När hon kom ut så blev hon lite "stirrig", ny omgivning och framförallt var hon inte var vid blåsten som är här. Men hon var långt ifrån okontrollerbar och hon var väldigt noga med att inte gå på eller skada någon när hon trippade rundor. 

När hon väl stod i hagen och ägaren hade åkt så kändes det som ett toppenbeslut. Det var verkligen en chansning men magkänslan kändes bra och jag har inte ångrat mig än och tror inte jag kommer göra det heller. Det bästa är att jag kommer kunna ha henne på foder och där finns inget krav på köp utan bindningstiden fortlöper automatiskt. Bra för en fattig student som jag. 

Idag har hon varit här i två veckor och två dagar och det har hänt en hel del på denna korta tiden. Men det ska jag skriva om i ett annat inlägg! =)

#nystart #equestrianlife